måndag 3 juni 2013

Ingen Tengil

Det blir inte Tengil, utan hans syster, som numera heter Tingel. Fast det är lite kul: så länge det var en hanvalp som vi kallade Tengil förvanskade Nora det konsekvent till Tingel och nu när vi gett vika för Tingel är det Tengil hon ska heta. Så hon får väl heta både och.

Tingeltangel är en placeringstik och ägs till hälften av uppfödaren som vill göra en kull valpar med henne. Samma avtal som med hennes mamma alltså, som vuxit upp och fått sina valpar hos veterinären, medan uppfödaren är en annan kvinna. Men så gott intryck hade vi av allt att döma gjort att veterinären tyckte vi skulle ha den här valpen i stället, eftersom det är viktigt att en avelstik kommer till ett hem som kan ge henne rätt uppfostran. Tydligen räcker det att man haft hund halva sitt liv och ha tänkt gå valpkurs. Min ambition är att vi får en så trevlig hund att vi kan lita på den överallt, och att våra vänner blir glada när vi frågar om hon får komma med hem till dem. Dessutom vill jag lära henne leta svamp.

Simon är lite skeptisk till att ha en grådaskig skäggig dam - rent estetiskt föredrar han slät- och korthåriga hundar med hängande öron. Sanningen att säga gör jag det med, men det finns många rationella skäl till att det blir dvärgschnauzer. Och när den lilla rackaren har nästlat sig in i våra hjärtan kommer vi att tycka hon är lika bedårande som den valp hon en gång var.

Vi längtar. Fredagen den fjortonde blir hon vår.

8 kommentarer:

  1. Dvärgschnautzern är en härlig ras! Och namnkommentarerna definitivt festliga. Uttalas Tingel/Tengil med hörbart g eller ng-ljud i er familj?
    Cara

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi säger ng utan g. Och jag tror och hoppas du har rätt: jag tilltalas av att det är en "gårdshund och råttjägare", och tycker den här verkar både orädd och lugn.

      Radera
    2. bara det inte blir Tingeltangel - fast å andra sidan är det inte så illa det heller.
      Cara

      Radera
    3. Det blir väl som det blir: våra djur brukar få en massa fåniga påhäng till sina namn. Så jag lovar inget! Guy-katten kallades Pjöj-ros, Pelle kallades Per-Saddam och Haren minns jag faktiskt inte, men den hade nog flera namn den med. Så vi får se vad som fastnar!

      Radera
  2. Gratulerar! Är hon peppar-och-salt? Min drömhund...

    Måste hon hållas i utställningsskick? Då är det mycket skägg att hålla i ordning...och att ha matrester i. Annars har jag alltid fått lära mig att strävhåriga=trimningsraser är de som fäller minst hår, vilket jag ser som en hundhygienisk fördel.

    Min första hundförälskelse var en strävhårig tax, och jag blev nog helt enkelt präglad på den uppsynen!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hon är vit vilket jag inte ens visste fanns. Som stor blir hon lite grådaskig, ungefär som en skimmel, och skägget färgas rött av saliv. Inte så jättesnyggt men hon är nog bra ändå.

      Hon behöver inte ställas ut mer än ett par gånger: eftersom hon ska få en valpkull måste hon samla på sig ett par utställningar, men efter valpkullen är hon vår och vi får göra vad vi vill.

      Min första hund var en strävhårig tax, och hon var en ljuvlig hund. Jag hoppas Nora får en lika fin kompis i Tengiltingel: jag var ungefär lika gammal när taxen kom till oss. Minns inte helt hur trimningen gick till då, jag har för mig att min mormor rätt snabbt lärde sig hur det skulle göras och sen plockade hon den. Hunden verkade inte ha något emot att plockas på päls ett par gånger per år. Lär håra mindre än salig katten, åtminstone!

      Radera
  3. JEEE!!!! En tryffelhund!

    (Får Simon stanna också eller...?)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Simon väljer att stanna trots allt. Jag spelade "men nu har jag haft katt i tio år" kortet ...

      Radera