söndag 30 juni 2013

Med fötterna på jorden

Semester. Nordkurs tog slut och Österbottenresan blev en succé som i fjol. Nu är vi på landet - jag möttes av ett glatt "mammaaa!" som rungade över halva viken och en glad valp som trivts finfint medan jag var borta men ändå hade koll på vem som är matte.

Det tar tid att landa i semestern. Ett par dagar går åt till nollställning och sömn innan jag vill göra någonting alls, och tills dess går jag och känner bekanta stigar under mina bara fötter, läser mig till sömns och snusar på ljuvöiga Nora. Som mycket förtrytsamt läxade upp mig när jag sade att jag ändå hade saknat henne mest: "du ska sakna Tengil mest för hon är nyast!".

Det är mamma, pappa, Simon, Nora, Tengil och jag som är här. I dag har vi inte lämnat holmen på hela dagen och snart blir det bastu. I övermorgon ska jag på min första ridlektion någonsin. Bofinkarna kvittrar och jag har hittat de första kantarellerna. Det här är underbart.

måndag 24 juni 2013

Borde packa

Jag hatar att packa. Det blir aningens roligare om man använder död tid, som till exempel väntan på tåget, till att skriva listor så det bara är att vräka ner grejerna på listan i väskan och dra. Men nu brottas jag med problemet: vilkendera datorn ska jag ta med mig (egentligen en no brainer: den ena tar en halvtimme att starta och den andra startar bara man öppnar locket), hur mycket jackor och tröjor kommer Vasa att kräva av mig, behöver jag både simpare och bikini (ni hör att jag är optimist, va?!) och framför allt: hur många romaner ska jag packa? Jag åker ju dit för att jobba.

Fördelen med Vasa är att tåget stannar nästan mitt i stan och hotellet ligger hyfsat nära. Vi bor varken närmast (lyx och alldeles underbart) eller näst närmast (budget) utan på tredje hotellet från stationen räknat. Med takbastu och pool. Nackdelen är att man måste byta tåg i Seinäjoki och det är lite bökigt.

Det dummaste jag kan göra är väl ändå att skjuta på packandet. När jag är klar blir det film med stora älsklingen.

Inte det vanligaste svaret

En väninna ringde precis och började med att fråga om hon ringde olämpligt. Jag svarade "inte alls, jag sitter i soffan och lyssnar på musik". Ungen och hunden är på landet med mina föräldrar - jag är mycket väl medveten om hur bortskämd jag är - och det firar jag i soffan. På fredag gör vi dem sällskap.

söndag 23 juni 2013

Om böcker jag läser eller läst

Rätt nyligen läste jag om Samhällets olycksbarn (Les misérables) av Victor Hugo. Jag kommer ihåg att jag gillade den sist jag läste den - med undantag för hans tendenser till temporär långrandighet är Hugo en underbar förfaytare, lite i stil med Dickens. Fortfarande är det en väldigt bra och tidlös berättelse, med undantag för slutet som tiden har rusat ifrån. Jean Valjean (och Marius!) behandlar Cosette som någon jävla porslinsdocka och därför får hon aldrig höra sanningen om vare sig sitt eget eller Jean Valjeans ursprung. Men boken innehåller starka scener där både den ena och den andra gör upp med sig själv. Att jag läste min morfars far John Svedbergs gamla utgåva i två band med marmorerat papper från 1917, året då vi fick vår självständighet, gjorde läsupplevelsen extra njutbar.

Sedan håller jag på med Helene av Rakel Liehu. Det är en biografisk roman om Helene Schjerfbeck som jag tror vann Finlandiapriset när den kom ut kanske 2005. Den är mycket bra och handlar om en banbrytande konstnär och hur det var att gå sin egen väg under förra sekelsskiftet.

Vid sidan av denna lustläsning håller jag fortfarande på med den arma Lessingboken och det tar sån tid för jag kan inte läsa den när jag är trött. Jag har på känn att jag tycker den är mycket bra, men precis nu kan jag för mitt liv inte komma på varför. Kanske Notebookläsningen får ett nytt lyft när jag arbetsreser nästa vecka och gör ett par långa resor i tåg.

lördag 22 juni 2013

Disk

Midsommardisken tog två timmar. När jag var klar var jag jävligt glad över fläderblomscheesecaken som väntade mig i källaren, följd av bastu och en whiskey soda. Nu känner jag mig som en människa igen.

fredag 21 juni 2013

Midsommaren hittills

Kom fram sent i går kväll efter att ha handlat mat till festen. Ingen var i säng förrän klockan tolv, men i gengäld var heller ingen vaken förrän klockan tio. Vi har sett världens vackraste snok, Nora har fått två nya kompisar och är och pyntar midsommarstång med dem, jag har morgondoppat och lagat flädercheesecake och ska precis lägga in lite ansjovis, så det inte blir till sista minuten, och skulle vilja visa mittfingret åt hela sista jobbveckan och stanna här i stället.

Jag ska upp till Österbotten med Nordkurs och det kommer att bli jättekul, jag har fixat ett fantastiskt program. Men när jag väl baxat ut min familj och min egen trötta lekamen hit till paradisholmen skulle jag inte vilja åka hem igen så snart.

Första veckan med Tengil

Den första veckan med hund har gått över förväntan. Av allt att döma sitter greppen ännu i trots att det är tio år sedan jag hade hund och tjugotre år sedan jag hade valp: hon går så fint i koppel att man skulle tro att hon tränat det innan men det har hon alltså inte. Hundar vill gärna vara till lags och lyder mer än gärna om man tillräckligt tydligt kommunicerar vad man vill. Den första tiden går till att lära den vad man menar med sin kommunikation. Mycket godis och beröm gör varje hund till en Einstein, och Tengil är inte dum.

Eftersom jag inte är en särskilt stillasittande person ens när jag försöker, har Tengil hunnit åka både bil, tåg och båt och är lika förtjust i alltihop. Enda undantaget är hiss - det var lite läskigt de första gångerna men nu går det fint det med. Med all chockbehandling jag gett den stackars valpen kommer hon förhoppningsvis att bli en orädd liten racka som inte utvecklar den skällighet som annars kan vara lite karaktäristisk för dvärgschnauzer.

torsdag 20 juni 2013

Ut till fåglarne

I kväll åker vi ut till landet, Simon, Nora, Tengil och jag. Där ska vi sitta och kura juniskymning och äta pasta med älgfärs och riktigt njuta av stillheten, ron och de stora fönstren. Sedan sover vi länge, och vid midsommarstången på Midgård möter vi våra gäster som ska invadera holmen.

Jag hoppas på en lugn midsommarhelg med lättja och vackert väder. Sedan uppbådar jag mina sista krafter för en vecka jobb, och sedan SEMESTER!

Det enda som står på agendan denna sommar är att vara helt jävla självisk.

onsdag 19 juni 2013

Och när onsdan kommer vill jag ta mig ett rus

I dag känner jag för att ta mig ett revahäng. Det finns nu inte riktigt på kartan, men längta kan man ju.

Däremot har Simon precis lagat middag och låtit mig slösurfa i soffan under tiden, trots att vädret är vackert och jag kunde ha varit ute. Nå, vi tar det efter middagen. Kvällen är ung.

tisdag 18 juni 2013

Frustrerad

Eftersom jag skriver min avhandling som en monografi har jag inte referentgranskats (peer reviewats) tidigare (det betyder att vår artikel lästs av två andra forskare, som i första hand bedömer om artiken duger att publiceras eller inte, och i så fall ger förbättrings- och specificeringsförslag) men nu är det dags. I våras vad jag med och skrev en artikel tillsammans med min handledare, och nu har vi fått kommentarer på den. Eftersom han är bortrest och jag vill lära mig tyckte jag att jag skulle ta första varvet med artikeln, och nu ångrar jag mig. Eller egentligen gör jag ju inte det, men det är så frustrerande att brottas med formuleringar som jag tycker är glasklara och som reviewarna vill ska bli tydligare. På engelska.

Fördelen är att efter den här pärsen kommer avhandligsarbete på svenska att kännas attraktivare igen.

Folk som klagar på säckpipa har aldrig hört en fyraåring spela xylofon

Dessutom är det en metallofon, så klangen är diabolisk. Efter nio på kvällen känns det ungefär som om hon slår med spikklubbor på mina nerver.

måndag 17 juni 2013

Lite som WoW, fast bättre

För rätt många år sedan tvingade Simon mig att testa dataspelet World of Warcraft, för att jag skulle förstå hur beroendeframkallande det är och därmed visa större förståelse för min dataspelsberoende man. Jag är den första som skriver under på beroendeframkallande: de gånger jag spelade skulle jag ge det en halvtimme, ändå slutade det ofelbart med att jag satt i minst tre timmar i sträck.  Ändå kände jag mig djupt otillfredsställd efteråt och önskade att någon kunde ge mig tillbaka de tre senaste timmarna av mitt liv.

Samma är det med trädgården, märker jag. Skillnaden är bara att det är så tillfredsställande. En tänkt halvimme blir tre, mina små medhjälpare är glada och nöjda, trädgårn blir fin och jag blir stark. Och med lite fantasi blir det rena fantasyäventyret: en övervuxen schersmin blir plötsligt giftbusken av släktet angostura som höll Snorkfröken fången i Kometen kommer. Barn och hund hejar förtjusta på mig när jag hugger av den arm efter arm och tillsammans släpar vi dem till växelflaket vi hyrt.

Jag kommer att drömma värsta äventyrsdrömmarna i natt. Jag är en hjälte och macheten är min högra hand. Angostura, kirskål och rönnsly gör klokt i att akta sig.

Inte idel solsken

Naturligtvis har det inte gått alldeles konfliktfritt här hemma efter att valpen kom: det är inte alldeles lätt att vara fyra år gammal och ha skapat sig en bild över hur det blir att ha hund, och så kommer hunden och är ... hund. En hund som föredrar att sova för sig själv i fotändan i stället för att ligga hopkrullad vid ens dyna trots att det är det man vill. Som svansar flockledaren matte i hälarna i stället för lillmatte. Som vill leka med ens saker och återlämnar dem i rätt tilltufsat skick. Som samtidigt är oemotståndligt söt med sin pillernos, sina pepparkornsögon och sina vita mustascher, och som har världens mysigaste skall om det där barnsliga vuffandet nu kan kallas det. Glädjen är stor, frustrationen likaså. Det värsta är nästan när man dragit lott om vem som får hålla kopplet först och kusinen vinner.

Så då vaknar man mitt i natten, om man är fyra, och orkar inte sova mer. Då är det en välsignelse att man har en pappa som bakom ryggen på mamma tar en på frysräd mitt i natten så man kan få sig en glass till tröst. Om man dessutom får byta plats med pappa och sova i storsängen med mamma som ur minnet återger favoritsagan om hur valen fick sitt trånga svalg kan man kanske sova lite ändå, trots att man haft en skruttig dag.

Måndag på mina villkor

Om det nu prompt ska vara måndag kan det väl vara det på mina villkor. Jag jobbar hemifrån denna vecka, men skulle in till jobbet för att ge nyckel till litteraturläraren som håller kursdelen om den finlandssvenska modernismen och dela ut lite papper. Så jag tog med mig lilla Tengil (det blev Tengil i alla fall) i en korg och smugglade in henne på universitetet. Hon är lika lugn i tåg som var som helst, och fick ta sig en promenad genom Kajsaniemiparken.

Efter att ha visat upp henne för kollegiet - om ett halvår kommer samtliga nordister vid Helsingfors universitet att vara schnauzerägare - tog jag mitt pick och stack hem igen. Väl hemma mixade jag ihop en vrålgod korianderpesto av egna örter och kokade lite pasta till lunch. Lilla kompisen vilar efter alla äventyr och jag försöker uppbåda lite arbetsmoral för att föra avhandlingsarbetet ett stycke framåt igen. Som ni hör är livet som hundägare rena jämmerdalen.

söndag 16 juni 2013

Bordsskick

I morse vid frukostbordet lyckades jag, för första gången på ohyggligt länge, få ett sådant skrattanfall att jag var tvungen att frusta ut mitt te rakt tillbaka i koppen. Alternativet hade varit att duscha mitt frukostsällskap vilket inte hade varit att föredra. Haha, nu får jag också göra så där! var Nora snabb att utverka, men så gör man ju alltså inte, om inte ens man hade börjat med oförskämdheter vid matbordet.

Han frågade om jag hellre skulle ha så giftiga fisar att alla i en hel tågvagn mår illa, eller om jag hellre pruttar så öronbedövande att det inte råder några som helst tvivel om att det var jag. Så långt allt väl. Men sedan började jag, med te i munnen föreställa mig alternativen och sen var det kört.

Jag vet faktiskt inte vilket jag skulle välja.

lördag 15 juni 2013

Babemagnet

Att gå omkring med en valp är det säkraste sättet att väcka uppmärksamhet. På Tingels första promenad, till djuraffären på hörnet och tillbaka, fick jag mitt första frieri på många år. Det var ett fyllo som tyckte jag är fantastisk vacker och ville gifta sig med mig. Jag avböjde vänligt men lät honom hälsa på min hund.

Det är som man säger: av barn och fyllon får man höra sanningen.

Här har ni hunn.

Hon somnade med Nora, jag hade bäddat åt dem på golvet för att Nora skulle få sova med henne. Det kan väl hända att jag somnade där jag med. Ett par timmar senare kröp jag och lade mig i min egen säng. Efter ytterligare en stund vaknade jag av att Simon kom tassande med valpen under armen. Så länge lyckades han hålla sig indifferent.

Det lilla underverket har varit rumsren och inte gnällt en gång. I stället är hon lugn, lekfull och nyfiken. Jag tror det blir bra, det här.

torsdag 13 juni 2013

Ett yrke jag plockar fram och dammar av ibland

I min gröna ungdom jobbade jag som guide. Jag gick en ettårig guideutbildning på Arbis, två kvällar per vecka, och blev auktoriserad Helsingforsguide med svenska och engelska som guidespråk.I samband med Nordkurs, konferenser och annat värdinneskap dammar jag av rollen, och i dag insåg jag att det är femton år sedan jag fick min guidelicens. Och typ tretton år sedan jag blev av med den eftersom jag inte hann fortbilda mig tillräckligt - det krävs sju fortbildningsdagar eller -kvällar per år för att man ska få fortsätta och det tyckte jag mig inte ha tid med. Och de gånger jag anställer mig själv som guide, till exempel i dag, brukar jag inte vara så noga med det där med licens.

Det är väldigt rolig att sitta längst fram i en hyrd buss, med ena handen dirigera chauffören så hen kör dit jag vill och med andra handen hålla mikrofonen och förvirra passagerarna eftersom jag inte kan höger och vänster. Med andra ord har jag pekat ut Brunnshuset mitt i havet och påstått att Husis är Gamla studenthuset. Däremellan har jag underhållit dem med faktoider och andra halvsanningar om min stad - historia är inte mitt starkaste ämne och jag inser att den där fortbildningen kanske inte är så dum i alla fall. Men kursdeltagarna var helnöjda och älskade Sveaborg och picknicken jag handlat i Hagnäshallen och på Salutorget. Och busschauffören fick mig att lova att specifikt be om honom som chaufför nästa gång jag guidar, för han tyckte jag var så bra och han lärde sig så mycket. Jag hoppas han inte inser hur fel han lärde sig alldeles genast. Å andra sidan hade också han mått bra av lite fortbildning: han kände inte till gatunamn som till exempel Snellmansgatan eller Bulevarden, så jag fick berätta exakt när han skulle svänga åt vilket håll annars hade vi hamnat i Rastböle eller Obygd. Men visst, så som jag guidar har jag kanske inte råd att vara särskilt knusslig.

onsdag 12 juni 2013

Semester, tack!

Eller också någon som kan se till att avhandlingsarbetet fortlöper trots att jag håller kurs.

Jag vill ligga hängmatta, spotta körsbärskärnor och läsa romaner. Och snusa valp. Om två dygn kommer hon hem till oss! Nästa vecka jobbar jag hemifrån, sedan en vecka jobb och sedan hägrar den, den efterlängtade semestern.

tisdag 11 juni 2013

Trädgårdsterapi

Jag gör långa dagar nu, Nordkurs betyder ganska mycket fix även om allt program är bokat: på fritiden vill kursdeltagarna åka till Tallinn och Borgå och gud vet vart och det är alldeles som det ska vara. De hittar nåt som är intressant och jag ger dem gärna information och goda råd. Dessutom är jag med dem på allt program hela veckan även om vi har inbokade gästföreläsare och studiebesök. Före och efter försöker jag bearbeta en artikel som jag skrivit tillsammans med min handledare och givetvis jobba med min egen avhandling. Mamma och pappa möjliggör: Nora är på kollo hos dem med sina skollediga kusiner hela veckan.

Ansvarslösa och oberoende av läggdagstider och barnvänligt program tog Simon och jag oss ett röj i trädgården. Vi har hyrt en comtainer att dumpa trädgårdsavfallet i: med vår tomt blir det mer än man orkar flisa och bränna får man inte längre. Vi kommer att hyra container varje år, det är dödspraktiskt och väldigt billigt. På en kvart som blev betydligt mer för det är så roligt att röja har vi städat upp ordentligt. Vi ligger efter eftersom vi ägnat somrarna åt att renovera, men sakta men säkert kommer vi igen. Vad fint det blir! Vad vackert det är! Och vad glada vi blir av att hugga, sekatöra, släpa och kasta.


Boknörden mardrömmer

Jag tävlar ju med tjocka släkten och några till om vem som läser mest från en given lista under år 2013. I natt drömde jag att det var december, och jag hade inte kommit i mål med The golden notebook som jag kämpat med i två månader. Lättnaden när jag vaknade och insåg att jag inte bara har tid att läsa Lessing utan även största delen av sommaren framför mig var enorm.

Norden i mitt hjärta

Krisen i föra inlägget är avstyrd och kursen rullar på. Den första veckan är lite besvärlig eftersom jag inte känner gruppen än, men de deltar med liv och lust i diskussioner och vi samtalar om inställningen till dialekter i våra respektive länder, identitet och i morgon kommer det att handla om finlandismer.

Och vet ni, jag blir så stimulerad av att höra danska, norska och Sverigesvenska runtomkring mig. Och jag blir påmind om hur mycket bättre jag är på att förstå talad danska än talad norska. Större vana, helt enkelt. Och jag förstår att finskspråkiga som inte är extremt bra på svenska har svårt att förstå andra nordiska språk, och inte förstår hur vi kan tala våra respektive språk med varandra och kunna göra oss förstådda. Jag kan förstå att de inte är begeistrade över nordiskt samarbete - förutom när det gäller ämnen där det finns uppenbara fördelar och likheter, till exempel när det gäller välfärdspolitik. Men det tycker jag är synd. För Norden är så jävla fint. Norden är mitt hem.

måndag 10 juni 2013

Nutidens ungdom

Jag håller kurs i veckorna tre och lägger märke till ettl lite underligt beteende: folk anmäler sig på kurs och får stipendier och dyker inte upp. Två av fjorton meddelade med kort varsel att de inte kommer, en så sent som natten innan. De angav familjeskäl, den enas mormor hade precis dött. Visst fattar jag att förlusten av en mormor gör att man drabbas av sorg. Men nu var ju alltså mormor redan begraven,  så den mest akuta chocken tycker jag borde ha lagt sig. Jag vill inte döma någon och känner inte till detaljerna i det här specifika fallet, men tycker ändå det är underligt att man drar sig ur natten innan man ska åka. När nu ytterligate en tredje person, som de facto tagit sig hit, sitter på sitt rum och gråter och vill hem undrar jag om det inte är nåt fel på dagens studenter och deras förmåga att hantera livet. Vi talar ju trots allt om vuxna människor.

Det bär mig emot att gnälla över en hel generation, de flesta är ju hur vuxna som helst. Men en del är det lite underligt virke i, det må jag då säga.

söndag 9 juni 2013

Min roligaste present / det sista jag behöver

Av mina systrar med familjer fick jag fyra ridlektioner. Jag har inte suttit till häst sedan sultanens av Pahang stalledrängar brukade låta mig rida på något av hans tvåhundra fullblod eftersom jag var stans enda orang putih, vita människa. Något jag var förnuftig nog att utnyttja. Några lektioner har jag aldrig tagit förr, och jag är illa rädd för att detta är upptakten till ett tungt beroende.

Min födelsedag, så här långt

Min födelsedag, som är i dag, firades i går av man och barn, med slarvig uppsjungning eftersom jag skulle åka skottspole mellan flygplatsen och studentbostäder för att ta emot nordiska studenter som jag ska hålla Nordkurs för de närmaste tre veckorna. (I samma veva som vi får en hundvalp. Nåväl, som uppfödaren sade, tidpunkten för att ta emot en valp är aldrig perfekt. Med valpvakt och distansjobb fixar vi det.) Jag fick en underbart vacker datorväska för min underbart vackra dator, i brunt skinn. Med nyckelband, fickor för papper och småsaker, stöldförsvårat axelband och andra smarta detaljer. Precis vad jag önskat mig, noga utvald av älskade Simon som har oklanderlig smak. Inte minst när det gäller kvinnor. Uppsjungningen måste ske i all hast på lördag, för sedan reste Simon bort och återkommer först i kväll. Men lugn - jag tänker hämnas genom att åka till Österbotten med Nordkurs på hans födelsedag.

Efter en intensiv dag (tack svärföräldrarna som passade Nora!) som avslutades med besök hos valpen för att träffa den riktiga uppfödaren och underteckna fodervärdsavtalet (det som gör mig till fodervärd för valpen tills hon fött en kull valpar åt uppfödaren och blir vår helt och hållet) hann jag klippa halva gräsmattan tills det var dags att hämta Nora. Efter det stupade jag i säng.

I morse vaknade jag före åtta och fick läsa till nio innan jag blev uppsjungen på nytt av lilla älsklingen. Sedan har vi mest lallat omkring. Jag har bakat tårta till mina föräldrar och min lillasyster som kommer hit om ett par timmar. Nora har ätit vit choklad till frukost och jag har ätit rester från gårdagens välkomstträff med Nordkurs. Jag blev nästan klar med andra halvan av gräsmattan innan gräsklipparen gav mig sin födelsedagspresent: soppatorsk, vilket jag tolkar som att den var generös nog att insinuera att jag borde ägna mig åt trevligare saker på min födelsedag. Och jag tackar och tar emot. Några mohikantofsar kan jag leva med: ni har väl vid det här laget räknat ut att jag inte är perfektionist.

Nu ska jag handla sallad och marinera lite kyckling. Pusspuss, bloggen! Snart får jag champagne!

fredag 7 juni 2013

Don efter person

En väldigt kunnig, initiativrik och trevlig praktikant på mitt jobb hade sin sista dag i dag. Vi jobbade ihop när jag satt i den konferenskommitté som ordnade Svenskans beskrivning i maj, och hon var konferenssekreterare. Hon hade fixat ett kort till institutionen där var och en i arrangörskommittén hade tilldelats ett totemdjur. Jag fick en guldfisk. Anledningen är uppenbar. Jag tänker i stora drag, och när det gäller detaljer är jag en guldfisk. När någon påminner mig om något är min första reaktion "det där har jag aldrig hört talas om!". Lite som guldfiskar som enligt myten simmar till andra halvan av sin skål och tycker att världen är fantastisk och full av ställen man aldrig sett förut.

Jag är och förblir en professor. Jag önskar bara jag hade professorslön också.

Utpressning

I dag, efter drygt två år som bloggare, använde jag för första gången hotet "Be om ursäkt annars bloggar jag om det!". Det tog skruv. Jag kanske får skäl att använda det igen.

Det är naturligtvis Simon jag numera har en hållhake på. Hehe.

torsdag 6 juni 2013

Jyväskylä - en otippad pärla

Jyväskylä är mycket fint. Det blev bara två dagar och mycket jobb inblandat, men staden ligger vackert vid en sjö och maken till gästfritt folk får man leta efter. Allt går att ordna, folk är glada och stolta över sin stad. Centrum består av betonglådor som andra centra, men ibland dem finns vackra gamla trähus kvar.

Närhelst jag reser i det inre av Finland, till de finska delarna, påminns jag om att språket bara är en liten skillnad, trots allt. Jag sticker inte under stol med att jag känner mig finlandssvensk och att den identiteten finns, men jag är också finländare och känner mig som en av oss alla. Finlandssvenskheten är bara en liten subkultur, viktig för att den är min, men ändå underordnad finländskheten. Det förvånar mig inte att det är så, i stället känner jag mig trygg och hemma i mitt Finland, även när jag lämnar den trygga kusten.

Jyväskylä är pyntat med en massa konst här och där. Roliga skulpturer dyker upp när man minst anar det, och reklam för burleskshower. Nåt sånt han jag inte med, men det var bra ändå. Åk dit om ni är sugna på inrikesturism! Jag varnar ändå för att campingplatserna lär vara undermåliga. Så räkna med att bo på hotell.

onsdag 5 juni 2013

Morgondopp: lösningen på världens problem

Efter en uselt soven natt då jag drömde att jag höll världens mest ostrukturerade föredrag har jag börjat dagen med ett dopp i Jyväsjärvi och hotellfrukost.

Om jag fick morgondopp och hotellfrukost varje dag skulle jag bli en så god människa att maken inte fanns.

Om alla fick morgondopp och hotellfrukost skulle vi ha världsfred i ett litet kick!

tisdag 4 juni 2013

Skumpa med Ebba och Horace

Ebba Witt-Brattström blev ju professor i litteraturvetenskap vid Helsingfors universitet i höstas. För ett par dagar sedan fyllde hon 60, och det firades i dag i vårt kafferum med skumpa och tjinuskitårta. Det var tjockt med folk på plats och vi stod packade som sillar: för det första var hela hennes familj med fyra väldigt långa söner på plats och dessutom var alla littvetardoktorander där så det var en del extra personer på plats och väggarna bågnade.

Fast jag hann bara svepa ett glas och måste springa till tåget: jag ska på solsemester (läs konferens) till tropiska  Jyväskylä i dag. Kalaset började två och tåget gick halv tre.

Man hinner med mycket på en dag. I morse grävde jag ner lite timjan och salvia i örtagården och beundrade en passionsblomma som precis slagit ut. Men någon tårta hann jag inte.

måndag 3 juni 2013

Ögongodis

Jag tror att valpen till vänster är Tingel - trasselsudden som ligger under henne är hennes syster Muru. Muru har för mycket päls för en schnauzer, men även hon är mycket fin. De doftar kålrot i munnen och är mycket otäcka på alla sätt och vis.

20/80-regeln

Det finns en teori om att 20 % av insatsen gör 80 % av jobbet. Resten är filande och perfektionism. Om ett rum ser för jävligt ut kan man åstadkomma 80 % av städningseffekten genom att lägga de mest felplacerande, drällande grejerna på sin plats, dammsuga och torka bort fläckar. Resten - att damma mattor, dammsuga under och i soffor och stolar, torka damm på gardinstänger och våttorka strömbrytare, elsladdar och dörrkarmar, kan man hålla på och fila med hur länge som helst och det gör inta stort synliga resultat.

Samma går att tillämpa på artiklar som ska skrivas, gräsklippning, kroppsvård och vad som helst. Och faktum är att det funkar. Jag har kunnat få femmor för essäer jag inte varit helt nöjd med bara genom att jag tagit tag i det och skrivit dem. Ingen har märkt att jag inte hänvisat till allt jag kunnat hänvisa till - det har inte saknats och det är bara jag som vetat om att de kanske kunnat ses som relevanta. Man kan ägna en livstid åt att planera den rätta dukningen och de rätta blomdekorationerna till en fest - men i slutänden räcker det med god mat och trevligt sällskap. Om värden är stressad och gästerna inte trivs hjälper inga blomsteruppsättningar i världen.

Efter en stressig vår dräller sakerna i vårt hem överallt. Jag har fått den dotter jag förtjänar: en underbart kreativ liten råddboll som i likhet med sin mor (och far!) gärna river fram och startar allehanda projekt men tröttnar lagom tills det är dags att städa undan. Och nu undrar jag om inte 20/80 regeln går att tillämpa på grejerna i vårt hus också. Jag misstänker att det kanske är 20 % av grejerna som står för 80 % av röran. Och nu tänker jag göra mig av med den femtedelen. Projektplan: tolv veckor. Start i köket. Det är inte sagt att de drällande grejerna är desamma som ska ges bort, men åtminstone frigör det plats.

Ett exempel som inte kommer från köket: vi har fem hjälmar på tre personer. Två är vuxna cykelhjälmar, en är Noras, en är Noras vinterhjälm och den sista är en svart allroundkruka som är Simons. Det är Simons cykelhjälm som är överflödig eftersom han hellre använder den svarta hipsterhjälmen. Han vill spara sin hjälm med att han i slutet av sommaren kommer att delta i ett lopp med jobbet och då är cykelhjälmen svalare. Lösning: han lånar min och hans cykelhjälm går bort. En lätt tjugoprocentare. Svårare blir det med min samling skor men vet ni vad: om jag vill behålla skorna får jag gå hårdare åt böckerna i stället. Och se till att de skor som inte är i vardaglig användning förvaras i skoskåpet.

Men när vår vackra köksspis till vardags ser ut så här

eftersom vi alltid vräker dit allt som ligger på köksbordet när bordet ska dukas måste något göras. Nu ska det rensas. Återkommer med bildbevis!





Ingen Tengil

Det blir inte Tengil, utan hans syster, som numera heter Tingel. Fast det är lite kul: så länge det var en hanvalp som vi kallade Tengil förvanskade Nora det konsekvent till Tingel och nu när vi gett vika för Tingel är det Tengil hon ska heta. Så hon får väl heta både och.

Tingeltangel är en placeringstik och ägs till hälften av uppfödaren som vill göra en kull valpar med henne. Samma avtal som med hennes mamma alltså, som vuxit upp och fått sina valpar hos veterinären, medan uppfödaren är en annan kvinna. Men så gott intryck hade vi av allt att döma gjort att veterinären tyckte vi skulle ha den här valpen i stället, eftersom det är viktigt att en avelstik kommer till ett hem som kan ge henne rätt uppfostran. Tydligen räcker det att man haft hund halva sitt liv och ha tänkt gå valpkurs. Min ambition är att vi får en så trevlig hund att vi kan lita på den överallt, och att våra vänner blir glada när vi frågar om hon får komma med hem till dem. Dessutom vill jag lära henne leta svamp.

Simon är lite skeptisk till att ha en grådaskig skäggig dam - rent estetiskt föredrar han slät- och korthåriga hundar med hängande öron. Sanningen att säga gör jag det med, men det finns många rationella skäl till att det blir dvärgschnauzer. Och när den lilla rackaren har nästlat sig in i våra hjärtan kommer vi att tycka hon är lika bedårande som den valp hon en gång var.

Vi längtar. Fredagen den fjortonde blir hon vår.

lördag 1 juni 2013

Tillsätt mat

Mental anteckning: Jennyvännen, om du har svårt att koncentrera dig och känner dig vissen och trött trots att du inte utfört något oöverkomligt dagsverke är det relevant att ställa sig frågan "När åt du sist?"

Ett mellanmål är slukat och om fem minuter blir det middag. Snart är vi snälla mot varann igen.

Betonghäck

Min syster och hennes prins kom till oss i går och stannade över natten. Efter en underbar grillad middag som jag hade handlat men inte fick laga eftersom jag å det bestämdaste jagades ut i trädgården med en whiskey soda och en bok, gick vi ut för att hitta ett par geocachar nära oss. Vi hittade tre innan Nora gav upp (och då var klockan nästan elva på kvällen) och framför allt hittade vi en massa fina skogsdungar, lekparker och andra roliga ställen som jag inte ännu upptäckt i min närmiljö. Nu när Nora cyklar blir allt lite mer tillgängligt, och under de sex år vi har bott här har jag inte haft anledning att gå i på alla sidoväger i trakten.

I morse gjorde vi det här:

Nu är den klar, örtagården. På bild ser den mindre ut men krukorna i bakgrunden är ganska stora. Sen körde jag hem syster med prins, åkte till plantskolan ock köpte fler örter och en massa olika sorters chili och nu har jag betonghäck. Jag borde laga middag och jag borde blåsa upp vår kolossalt stora plaskbassäng och fylla den med vatten men kommer inte loss. Sitter dessutom i soffan inne, vilket är riktigt ruskigt dumt.

Ett, två, tre, plopp! Jag kom loss.

Flytta hit!

I dag fick jag veta att vår jättetrevliga granne tänker sälja sitt hus. Det är en väldigt mysig villa i två plan. Jag har bara varit inne en gång, men minns det underbara köket med eftermiddagssol och de många rummen i övervåningen. Huset är från tidigare hälften av 1900-talet och ligger på kort promenadavstånd från Sandkulla station i Vanda.

Vi söker trevliga grannar, gärna någon som gillar hundar och kan tänka sig att ha lite kollektiv vårdnad om vår valp så att vi till exempel kan rasta varandras jyckar vid behov. Jag skulle på sikt renovera det mesta, men huset är med god marginal beboeligt som det är - det mesta handlar om yta. Det är i betydligt bättre skick än vårt hus var när vi flyttade in, och vi har klarat oss fint.

Här finns svenskt dagis och skola på vuxet promenadavstånd och läget är fantastiskt med tanke på nästan alla hobbyer man kan tänka sig. Ta kontakt i kommentarsfältet om ni vill veta mer!