fredag 12 september 2014

Idiotparkering

I dag blev jag vittne till den sjukaste parkeringen jag sett på länge. Någon hade parkerat på infarten till en höghusgård så att ingen vare sig kom in eller ut från gården. När de inkörda försökte ringa idiotparkeraren gick hon inte att nå för hon hade lämnat mobilen som barnvakt åt en unge i förskoleåldern som satt kvar i bilen.


Idiotparkeraren, govänner, var jag själv. Jag tänkte visst inte riktigt efter. Så i kväll har jag fått roa mig med att min mobil piper med några minuters mellanrum och jag har fått ett tjugotal mess om att min bil blockerar hela infarten, kan jag vänligen flytta den, annars blir den bortbogserad.


Jag svarade, med blott ett meddelande, att jag ber så hemskt mycket om ursäkt för en synnerligen tafflig parkering, och tackade, helt utan ironi, för den hövliga tonen i meddelandena. För meddelandena må ha varit många och gått på repeat, men tonen var bra mycket hövligare än jag själv skulle ha varit. Inte ens runkerska kallade de mig.


Men anledningen till stolleparkeringen var att jag plockade upp världens vackraste soffbord som jag köpt via Tori. Och nu påminns jag, varje gång jag ställer ner min tekopp, om att försäkra mig om att folk kommer förbi min bil när jag parkerat.

torsdag 11 september 2014

Jag har ingen tv

I samband med separationen förlorade jag vårdnaden om tv:n. Det bekymrar mig föga - jag är tämligen omaterialistiskt lagd och precis den pjäsen hör till det jag lättast kunde undvara, men min far gör sig bekymmer över mitt tv-lösa civilstånd.


Våra senaste samtal har sett ut ungefär så här: F: Hördu Jenny, när har du tänkt skaffa en tv?
J: Vet inte. Det finns säkert någon som har en tjock-tv som ligger och skräpar, om du hör talas om någon tar jag gärna emot åbäket!
F: Nejnej, absolut inte tjock-tv, har du någon aning om vilken brandrisk de utgör och du som bor i en gammal villa byggd av linoljeindränkt fnöske! (Okej det där med fnösket sade han inte men jag försitter inte en chans att använda ordet fnöske för det låter roligt och nu kommer jag att straffas med eldsvåda för att jag driver med gamle far.)
J: Nå men då så, då fortsätter jag min tv-fria tillvaro i brandsäkerhetens namn.
F: Men har du alls tänkt på Nora och hennes intellektuella utveckling, du ansvarslösa flicksnärta?
J: Det händer att jag ägnar min dotter en tanke då och då, ja, till och med hennes intellekt. Men jag visste inte att bekymret med nutidens glin är att de inte får tillräckligt med skärmtid! Men likt förbannat har jag varken råd, tid eller lust att punga ut med åtskilliga hundralappar just nu, på en apparat jag inte ens använder. Men visst, tycker du Nora ska ha tv får du gärna köpa henne en.


Dessutom glömde jag påpekandet om att hon kommer att bli mobbad i förskolan för att hon inte har tv. Hah, hon kommer att platta till mobbarna med en svada av ord som genomsnittssexåringens föräldrar aldrig hört talas om. I sin tv-lösa misär tar hon sin tillflykt i Svenska akademiens ordlista. Och sin mors aldrig sinande källa av allehanda vulgariteter. Pfft, vem behöver tv, eller ens internet, när man har tillgång till så underhållande inspirationskällor?

tisdag 9 september 2014

Försiktig nystart

Det är nästan fyra månader sedan jag skrev här sist och sedan dess har jag hunnit separera från min man och dela upp tiden med Nora i varannanveckasliv. Processen har varit tung och jävlig, som de lär bruka vara, men eftersom jag inte vare sig vill eller kan gå in på några detaljer om skilsmässan här kommer att tonen att låta bra mycket lättsammare än den sannolikt är.

Denna vecka är Noravecka. Det känns som om jag springer benen av mig och redan i går kväll stupade jag i säng obetydligt efter att Nora törnat in, efter att ha först sprungit benen av mig under en kort kissrunda med hunden.

I dag har jag sprungit på Noras ridlektion. Försök och misstag har lärt mig att inte ens försöka åka hem och äta mellan förskola och stall, utan i stället bunkra upp med korv och vatten så den värsta hungern är stillad när lektionen börjar. Medan hon red såg jag till att ge Tengilshunden dagens promenad nummer två, som i dag resulterade i tre präktiva karljohanssvampar och några sandsoppar - snacka om effektiv stallmorsa! Likt förbannat var blodsockerhärdsmältan ett faktum efter ridtimmen och jag hann få en full vattenflaska i metall i huvudet innan vi var hemma igen.

För att få upp blodsockret tillräckligt för att kunna rensa och steka svampen skattar jag mig lycklig åt min hemliga gömma med ostbågar. Så länge det finns ostbågar går det alls ingen nöd på mig.