onsdag 31 augusti 2011

Snål spar och fan tar

Tur att vi äntligen tar itu med källaren! Vad har jag slängt i dag? En stor kartong med noter, söndergnagda till musbon. Simon älskling, om mina argument för varför du inte ska ha Humpsvakar- och Akademennoter från anno dazumal inte biter, titta i lådan!

Ett okänt antal lådor med textiler som man inte ens kan gissa vad det har varit. Fler musbon. Museala hushållsapparater, museala nagellack (!), råttgift (verkningslöst av antalet musbon att döma, men jag tänker ändå inte låta Nora smaka), bräder, spånskivor och tidningar, tidningar, tidningar: prydligt ihopbuntade med snören om.

Nu gäller det att se över sitt eget bo. Visst har även jag några Allt om mat-årgångar och kanske-någon-gång-plagg, men nu ska de ut. Och det finns nog ingen risk för att jag någonsin kommer att safta så förtvivlat som folk gjorde förr.

Avlat (substantiv, inte verb i perfekt)

Som jag nu tyckte att jag skinnades för lite för min trafiksynd matchar jag bötesbeloppet med en donation till Röda korsets katastroffond. Jag har de skor jag behöver. Nu hoppas jag på mat för dagen för dem som behöver det mest.

tisdag 30 augusti 2011

Det bästa som hänt mig i dag

I dag var inget kul. Dagens bästa nyhet var att fortkörningsboten jag fick på posten efter att inte ha märkt att 100-begränsningen bytt till 80 på ring trean inte var större än hundra euro. Jag skäms över min fortkörning och tycker gott att de kunde skinna mig på lite mer, det förtjänar jag. Men om nu en fortkörningsbot i postlådan skulle kröna min skitdag är jag åtminstone glad att den inte var större.

Skor

Jag håller på att bli Sandkullas Imelda Marcos. Till mitt försvar måste jag säga att jag går slut mina skor: senast jag ägde ett par svintuffa converse med tweed och paisleymönster gick jag med dem varje dag, varje höst och vår i tre år tills sulan lossnade från tyget. Sen dög de bara åt soptunnan.

Men jag har hunnit köpa tre par skor i augusti, och skulle ännu vilja klämma in de här.

 525914MWH.jpg


Bilden är från dropinmarket


Får se vad min budget säger.

Det sägs att vissa är skomänniskor, vissa handväsk-. Jag tycker det är bra mycket lättare att flytta mina fötter från ett par till ett annat än väskinnehållet. Hur gör alla som byter väska enligt outfit?

måndag 29 augusti 2011

Glömda skatter

Jag jobbar med att tömma vår källare. Vi bor i min pappas barndomshem, byggt 1932, bebott av mina farföräldrar fram till år 1981, uthyrt och ganska styvmoderligt behandlat fram till för fyra år sedan då vi flyttade in.

I källaren finns generationers skit. Syskrin utan lock, korgar utan botten, stolar utan ryggstöd, böcker utan pärmar och flaskor utan innehåll. Och med innehåll - vi har hittat saft från 1964. Som smakade skräp redan när den var nykokt om jag känner farmor rätt. Eller så var det helt enkelt så att vi aldrig fick den nykokt, utan serverades den från 1964, femton år efter sista förbrukningsdatum. Jag var fyra år gammal: saften stannade kvar när farföräldrarna flyttade till en mer lättskött bostad och här hittar jag den, trettio år senare.

Det kommer inte som någon överraskning att källaren är full med skit, men orsaken till att vi tar itu med det nu är att oljepannan, årsbarn med mig, får skatta åt förgängelsen medan bergvärmen gör sitt intåg. Och den nya tekniken ska ha sitt utrymme, gamla rör ska nermonteras och källaren asbestsaneras. Det är fråga om ganska många äckliga steg mellan trasiga julgransbollar, Fem-böcker och murkna trädgårdsslangar, men helheten blir ett stort steg för projekt Svenninge. Snart kanske värdet på huset blir positivt igen.

Fast visst har jag hittat ett par pärlor också. Det roligaste är kanske ett matematikhäfte från 60-talet som avslöjar att min faster hyst ömma känslor för någon som heter Kauko - kallad Kake - och trott sig älska honom för evigt. Utan att ha en aning om att hennes hjärta skulle komma att tillhöra en kanarier vid namn Pepe. Men också det häftet ligger i sopcontainern nu.

För varje tur upp från källaren blir jag både lättare till sinnes och påmind om att aldrig utsätta mina efterlevande för en likadan samling bråte. Och bråte är precis vad häftet är, även om det fick mig att dra på smilbanden en liten stund.

lördag 27 augusti 2011

Imponerad av Googles översättning

En stundens ingivelse fick mig att testa hur Google översätter min senaste Facebookuppdatering. Jag hade hittat ett kopulerande par fästingar i Guy-kattens päls och min statusuppdatering låter som följer: "kan berätta att fästingar verkar föredra missionären. Nu har jag dräpt två fästingar i en smäll. Varav en snart hade varit på smällen."


Google alstrade följande översättning: "can tell you that ticks seem to prefer the missionary. Now I have slain two ticks with one stone. One of whom once had been knocked up."


Jag kan bara konstatera att översättningarna börjar bli ganska bra. Visserligen förstod översättningsmaskinen inte att jag med missionären avsåg missionärsställningen, det vill säga det som på språkvetarlingo kallas metonymi. Däremot kände den igen uttrycket "slå två flugor i en smäll" och översatte det till engelskans "to kill two birds with one stone", och visste att "på smällen" betyder "knocked up".


Jag tror att Googles översättningsmaskin kommer att bli ett riktigt bra hjälpmedel för översättare. Fortfarande krävs professionella ögon som avgör om översättningarna duger till något, men råöversättning verkar programmet klara galant. Wow!

onsdag 24 augusti 2011

Skönhetsklimax

I dag har jag sett det vackraste världen kan uppbåda. Inga foton jag kan ta med min lilla pocketkamera kan rättvist beskriva de hisnande vyer jag sett under en båtresa utanför Färöarna, men jag lägger upp några bilder i alla fall. Sen ska jag däcka.







Natti natt!

söndag 21 augusti 2011

Dagens truism

Det blir bara skit när jag kackar, sade vår nästan treåring. Mor frustar och fnissar. Jag tror hon kommer att växa ur kiss- och bajsåldern innan jag gör det. För en del går det aldrig över.

Idel ädel adel

Jag var på bal på Riddarhuset i går. Det var kul. Jag hade väntat mig en betydligt stelare tillställning med inbördes beundran och tal om anor och traditioner, men glömde bort att det ju är min mans kusiner det är fråga om, och hans mor, moster och morbror, deras kusiner och ett par grenar till, och de är ju ingalunda några stela typer. Tvärtom var talen ganska roliga även om de hördes lite illa, och sen fanns där bland ädlingarna en trollkonstnär som helt improviserat stal showen från ett ganska bra band, så ursäkta bandet: om ni tyckte vi var svårflörtade beror det på att ni hade hård konkurrens.

I natt har jag alltså trampat igenom min balklänning som måste friseras med vaktmästarens sax för att inte bli ännu värre åtgången, utsetts till miss Finland och fått en fantastisk bukett, dansat med världens lustigaste mustasch och försökt diskutera forskarlivets fröjder med en meddoktorand efter ett kanske onödigt glas whisky. Och moonwalkat i månskenet.

Det bästa var ungdomsbordet där tonåringarna satt. De små debutanterna var bedårande söta och jag tror att det på flera håll uppstod ljuv musik. Tur att släkten är stor och uppblandad. Men stackars små pyren som måste vänta länge på det riktiga livet, det som börjar vid trettio.

lördag 20 augusti 2011

Min nya vän Paul

Paul är en tvättäkta nördfilm. Jag älskar nördar. Vilket skulle bevisas: jag såg filmen med en man klädd i en t-shirt med Cantina Band på, min prins.

Nåja. Paul är en utomjording på flykt undan orättvisan, och Graeme och Clive är två brittiska nördar på road trip genom USA. Dessas vägar korsas och sen är det ingen ände på festligheterna. Om ni ska se film med någon som bara gillar våld, porr och/eller laser, är Paul en bra kompromiss. En riktigt bra kompromiss.

fredag 19 augusti 2011

Ni vet den där sköna känslan av att allt är under kontroll

Den hade jag i morse. Jag hade beställt rörmokare som skulle installera element i våra sovrum, och till och med köpt elementen. Visserligen först i går kväll, men vafan. Vilken är glädjen av att gå slå tårna i dem så länge de skräpar i hallen, samtidigt som man självgott muttrar för sig själv att man åtminstone köpte dem i god tid - just det, ingen.

Nåväl, mokarna kom och gick. I stället för att dra rör från hallelementet rakt till vårt sovrum, bestämde sig rörkillarna att nähä, det här röret ska minsann dras från källaren. Och där är rören inpackade i asbest. Och eftersom just de här rörmokarna hellre skaffar sig sin lungcancer medelst cigarretter, asbestsanerar de inte. Och om vi en gång asbestsanerar kan vi lika gärna asbestsanera hela källaren. Det ska gå på en dag, sade de sig tro.

Asbestsanering är farligt och följaktligen dyrt. Visst hade vi tänkt göra det ändå, men inte samma månad som vi köper jordvärme och vår bil pajar för 1 200 euro.

Ack, den som levde i en liten hydda på en söderhavsö ändå. Och känslan av kontroll, ja. Undrar vart den tog vägen.

torsdag 18 augusti 2011

Som om man inte hade tillräckligt med fiender ändå

I dag sitter jag och funderar på bacillskräck. Det har jag inte: jag tycker det räcker att oroa sig för vart Finland är på väg, anonyma nätinlägg, miljön, trafiken och galningar. För att inte tala om mitt eget jobb, min egen kondition och min egen dödliga själ. Men ett samtal med en vän (som inte har bacillskräck) fick mig att fundera på fenomenet.

Livet är fullt av äckligheter: hundbajs under skosulan, maginfluensor, kadaver, mystiska röror i kylen som har börjat korva sig och bli grönaktiga på ytan (om inte i din egen, städade kyl, så i min då, eller i kafferummets), ebola och annat tjosan. Och inte älskar jag dem heller, framför allt inte maginfluensan, men det är en del av livet. Jag litar på mitt immunförsvar och hoppas att det antingen motar äckligheterna i grind eller bara ser till att jag överlever. Mer skraj är jag faktiskt över de ämnen vi använder i kriget mot bakterierna, och dessa ämnens kumulativa effekt på min kropp. Och miljön.

Så vad gör jag då? Jo, jag tvättar händerna. Och spritar och klorar om vi har spyttan på besök. Och tvättar maten vi äter och kärlen vi använder med vatten respektive vatten och diskmedel. För övrigt håller blicken högt och ignorerar andras sorgkanter, affärernas städhyllor med desinfektionsmedel för vardagsbruk i köket och alla dessa yoghurtar som ska hålla magen och immunförsvaret i skick. För det finns så mycket roligare saker att tänka på.

Och vem behöver ytterligare en fantasiljon fiender, som inte ens syns?

tisdag 16 augusti 2011

Så tuktas en argbigga

Treåriga argbiggor tuktas bäst genom att man slänger dem i vattnet. Så låter man dem hållas i ett par timmar och de kommer upp som nya. Länge leve Dickursby simhall!

Och länge leve mitt smarta initiativ att fråga Heidi och Kevin på dagis gård om de vill hänga med. På det här sättet fick de två vildbasarna trötta ut varandra.

söndag 14 augusti 2011

Mitt sällskap i kväll

Mark Levengood håller mig sällskap i köket i kväll. Jag älskar karlns tankeassociationer så jag kunde inte ha det trevligare.

Hur det gick?

Jag gissar att ni brinner efter att få veta hur det har gått med nattningsomfördelningen (ett ord jag f.ö. tror aldrig har använts förr!). Jo, tack. Antal i ensamt majestät cyklade kilometer: 0. Grader gladare mor: spränger skalan. Vad har jag gjort i stället? Suttit och undrat, städat kök i sällskap av sommarpratare och annan bra radio, tänkt på mig själv. Rekommenderas!

fredag 12 augusti 2011

Cirkelresonemang

Vi hittade en nyckelpiga i dag när vi stannade vid en blomsteräng på väg hem från dagis. Nora fick hålla den i handen och när den flög sin kos förklarade jag att hon får önska sig någonting. Hon önskade sig en nyckelpiga. Vilken tur att vi hittade en till! Som också flög.

torsdag 11 augusti 2011

Vår sista katt

Jag är hundmänniska men har katt. En bröllopsgåva av min man som ville ha en, och vet att jag älskar alla djur. Fast katter lite mindre än andra, visade det sig. Inte går jag nu och önskar livet av Guy-katten direkt, men jag är skrämmande indifferent till vårt eget husdjur.

Utom i dag, när han av okänd orsak (hunger?) bestämde mig för att älska mig. Han lade sig i mitt knä, ovanpå datorn och började vänslas. Jag plockade lite fästingar och försökte jobba vidare, varpå kattkräket helt sonika tog och stängde min dator. Jag kan inte annat än älska sådan självgodhet och beslutsamhet.

Kanske du har en plats i mitt hjärta ändå, din lömska fan.

onsdag 10 augusti 2011

Babar baklänges

blir rabaB. Men det är inte det jag tänker blogga om. Juttun är den att jag tycker sagorna om Babar är rätt poänglösa. Norisen kom med "Babar åker skidor" och bad mig läsa den baklänges. Alltså: jag läste den rätt, men började från slutet. Och den blev just inte mer poänglös. Det om något är väl ett kännetecken på dålig litteratur?

Till all lycka har hon i allmänhet rätt förfinad smak och gillar allt från Ture till Pettson. Pannkakstårtan har jag läst hur många gånger som helst, och skrattar fortfarande så jag gråter när jag kommer till slutet, till scenen med grannen och byxorna. Det gör jag faktiskt bara jag tänker på den. Frust, frust, hehe.

En lierad

Jag är inte särskilt krånglig med mat - mina hatlivsmedel begränsar sig till två: lever och ost med stora hål. Min prins har betydligt fler hatlivsmedel: fisk och svamp. Strikt taget kan det väl också räknas som bara två, men tänk på hur många olika fiskar det finns, och hur mycket svamp!

Nå, frågar man sedan lilla älsklingen vad hon helst av allt vill äta blir svaret: fisk och svamp.

I dag är min prins borta. Vi flickor dansar på bordet. Gissa vad vi tänker äta?

tisdag 9 augusti 2011

Världens värdelösaste lek

är att springa efter en unge som sliter sig när det ska kläs på, kissas, åkas eller vad som nu behöver göras. Jag hatar det. Det ÄR ingen lek, det är blodigaste allvar, och stjäl så mycket tid från det roliga, kärleksfulla och mysiga. Och förstör mitt humör den tid för mys som finns kvar. Det är inte konstruktivt utan leder ingen vart, annat än då att jag kukar ur. Totalt. Ge mig lite hederligt trots, anytime.

Hur slår man ihjäl springa undan-leken en gång för alla? Utan att så att säga kasta ut barnet med badvattnet, om ni förstår vad jag menar.

måndag 8 augusti 2011

Bokstäver som lyser

Mitt namn står på papperskorgen på väldigt många offentliga toaletter. Min egen bokstavskombination känner jag igen även om den är helt oavsiktlig och väl dold. Mitt namn är givetvis inte fetstilat men för mig lyser bokstäverna ändå: TYHJENNYKSEN SUORITTAA RENTOKIL.

söndag 7 augusti 2011

Sus och dus

lever jag i. Helgen började med gudsons tvåårsdag, fortsatte med kusinträff och Fårskalliad och slutade med treårskalas. Nu vill jag vila ut på jobbet. Från total filbunketillvaro till hetsumgänge är ett brutalt steg.

fredag 5 augusti 2011

Vem skojar och skrattar med små hattifnattar - jo Muu-min!

Om man skriver en sådan text kan man fan inte ha läst muminböckerna. Och nu har jag sångjäveln på hjärnan. Vi måste amputera.

Nya friska tag!

Augusti är det nya januari. Efter semestern är det dags att ta tag i saker och ändra på sådant som inte fungerar, göra sig av med sådant man inte vill ha i sitt liv och ta in sådant man vill ha. Det som åker ut är datorns tidstjuveri, efter jobbet-apatin och det att det av någon anledning alltid blir jag som sköter hela nattningscirkusen i stället för att till exempel ta en cykeltur i ensamt majestät. Det som kommer i stället är just nämnda cykelturer, mer kvalitetsumgänge med vänner under vardagskvällar och kanske en hobby som är bara, bara min. Och fler luncher med kompisar - efter semestern är jag lite svältfödd på tumisumgänge med finvänner.

Orsaken till att jag alltid åker på nattningarna är att min prins slingrar sig och plötsligt är försvunnen när det ska läggas. Och jag tycker ju det är mysigt att natta, så jag låter honom hållas. Och eftersom det bara är jag som nattar är det bara jag som duger när det ska nattas. Jag talar om en helt knäpp cirkel som jag visserligen inte bär skulden till, men ändå måste ta ansvaret för att bryta. Men nu när jag har identifierat problemet och inser varför jag inte får någon tid för mig själv om kvällarna finns det inga ursäkter längre. Älskling, dina slingring days are over!

torsdag 4 augusti 2011

Jag hör syrsorna!

Första tecknet på att mina föräldrar började få knäck i lurarna var att de inte längre hörde syrsorna. De senaste åren har jag bara hört de med lägre ljud, de som tsirpar till då och då, och saknat det intensiva, ljuvliga, öronbedövande gnisslet från tusen och åter tusen syrsor. Men plötsligt en dag på landet, på en solig äng, gnisslade det så tusan. Och jag kunde inse att min 34 år gamla hörsel inte verkar vara farligt nedsatt så som det gnisslade. Tydligen har jag hållit hus vid fel ängar. Hurra!

onsdag 3 augusti 2011

Tebax

Jag är tillbaka i verkligheten. Jobbar, försöker förbereda mig inför en resa till Färöarna (galet lyxigt, jag vet!) och damma av avhandlingen. De tre senaste dagarna på jobbet har jag försökt komma igång, och visst har jag lyckats beta av arbetsuppgifter men de har varit av det enkla, administrativa slaget. För var hittar jag avhandlingstråden? Hur ska jag lyckas återuppta det arbetet?

Efter att ha lämnat Nora på dagis i måndags grät jag en stilla tår på vägen till tåget. För att en fin semester är slut, för att den trots en skitbörjan blev bra, för att det visserligen är tungt att leva med sin tvååring (nästan treåring) inpå sig dygnets alla timmar, men att inget i världen kan mäta sig med det. Och nu finns det annat som pockar på en stor del av dygnets timmar.

Jag önskar att jag verkligen kunde göra det effektivaste och bästa av alla de timmar jag ägnar åt jobbet. Men det är svårt.