lördag 31 mars 2012

Bauhaus

Att få åka med pappa till Bauhaus är det mest fantastiska Nora kan tänka sig att få göra en lördag. De får lalla omkring där i den evighet det tar att gå ärenden med en viljestark liten en, och titta på borrmaskiner och äta glass. Och jag får lalla omkring här hemma i ensamt majestät, på första gången på flera veckor, och röja utan att mina ansträngningar omedelbart blir omintetgjorda av världens effektivaste kaosgenerator.

Ja, jag lovar att lalla mellan röjtagen. Och läsa lite i Den afrikanske Farm. För när det är dåligt med inflödet blir utflödet sådant som det varit här på bloggen på sistone - mycket snömos, väldigt lite substans.

Och ja, jag är skitstolt över att jag kan läsa både Blixen och Knausgård på originalspråk.

fredag 30 mars 2012

Tillbaka i jumpasalen

I morse hade jag en treårings koncentrationsförmåga. Efter att ha svingat köttvikter i en timme (prova kettlebell - världens roligaste gren!) är jag en ny människa. Matteuspassionen åt upp min träningstid och gav mig annat i stället. Men nu när jag tränat igen inser jag att jag mår bäst av båda.

I dag var Mirja borta, så vi hade en annan. Mirja ser ut som kusin vitamin och är rätt liten med stora röstresurser och ett härligt självförtroende. Dessutom spelar hon Paula Koivuniemi och annan rolig musik, och är en mästare i att peppa. Vikarien var mer som en bulldozer med dålig muzak och mikrofon som hon inte klarade av att använda och nervöst fniss. Det var kul med omväxling i rörelserna, men jag vill ha min vanliga tränare med sitt pepp och sitt pepsodentsmil. Hon som ser mig och oss alla och får oss att prestera järnet. Och sen vill jag bara säga att jag älskar Arbis. Både i stan och här i byn.

torsdag 29 mars 2012

Så här borde alla leksakskataloger se ut!


Nora ska bli skejtare när hon blir stor. Hon önskar sig ett rosa bräde med spindelmannen på. Och håller intresset i sig tills hon når skejtaråldern tänker jag banne mig se till att hon får ett.

onsdag 28 mars 2012

Asiatiska desserter

är jätteunderliga tycker jag. Jag är inte superimpad av Koto, men sashimin, i synnherhet den på lax, var superb. Men tillbaka till desserten. Jag ville smaka på något typiskt japanskt, så det blev gele på röda bönor. Det var precis så ogott som det låter.

Och de asiatiska desserter jag har erfarenhet av är antingen gjorda på rosenvatten och så sötsliskiga att det skorrar i halsen eller så smakar de bönor och stärkelse.

Japanskt

Jag har länge längtat efter att gå på japansk krog och äta annan japansk mat än sushi. I kväll ska jag göra det: vi testar Koto på Lönnrotsgatan. Recension följer!

tisdag 27 mars 2012

Jag är en loser

Jag gick på föräldraföreningens möte ändå. Jag har på alla punkter tummat på mitt löfte om att prioritera mig själv denna vecka. Fast till mitt försvar måste jag säga att sällskapet var bra och trakteringen god, och jag kände mig bara en smula stressad över hur jag skulle hinna. Och i morgon tänker jag dricka vin på krog. Med Mico och mig själv.

Omprioritering II

I stället för att gå på pilates gick jag på ett informationsmöte om tvåspråkiga utbildningsprogram. Jag håller ju på att skriva min doktorsavhandling om tvåspråkig universitetsutbildning med Helsingfors universitet som fallstudie, och vet ju rätt mycket om de tvåspråkiga utbildningar som universitetet under de senaste åren har kunnat erbjuda. Det handlar om 1) en finsk-svensk kandidatexamen i agrikultur-forstvetenskap som är riktad till finska studenter som avlägger minst 30 % av kurserna på svenska, skriver sin kandidatuppsats på svenska och får betyg på att de kan jobba tvåspråkigt inom sin branch. 2) en tvåspråkig juristutbildning i Vasa som är riktad till både finska och svenska studenter, där man läser minst 30 % av kurserna på det andra inhemska språket men har rätt att tentera och skriva arbeten på sitt modersmål. Programmen har varit tillräckligt populära för att de ska gå att fylla och erfarenheterna strålande.

Syftet med infot i går var att kartlägga intresse för motsvarande program inom andra ämnen. Uni vill starta tre nya tvåspråkiga utbildningar och det är fritt fram för andra ämnen vid olika fakulteter att ansöka om startpengar. Intresset är överväldigande och jag är glad. Det händer så mycket med svenskan vid Helsingfors universitet, och om universitetet tänker bli tvåspråkigt på allvar, för alla och inte bara för de som redan är tvåspråkiga, är det här en stor sak för svenskan i Helsingfors. Och hela landet.

måndag 26 mars 2012

Omprioritering

Det är inte dags att prioritera mig själv - inte riktigt än. Någon har, som en hämnd över mitt rännande på sista tiden, rivit upp mina odlingar i badrummet. Alla mina paprikor och physalisar har ryckts upp med rötterna och smulats i bitar. Och jag tror inte det var Guy-katten.

Mats Liljeroos gillade

Av allt att döma gillade Mats Liljeroos vår konsert.

söndag 25 mars 2012

Prioritering

Kommade vecka är det jag som står i fokus. Och Nora förstås: hon var ömsom i mormors ömma vård, ömsom valsade hon runt mellan sina kavaljerer, våra gudsöner Tim och Felix, som tillsammans med sina föräldrar såg till att vi fick sjunga Matteuspassionen under fyra av veckans kvällar. Nu när hon sett till att få sitt under en lång och intensiv söndag är det jag som behöver mitt. Till en början ska jag se till att besöka mitt tempel redan i morgon, jumpasalen på Vanda Arbis. I morgon ett välbehövligt pilatespass och den älskade slaktarjumpan på fredag.

Sen har jag backat föräldraföreningens möte på tisdag för att med gott samvete kunna ägna kvällarna åt vederkvickande flickkvällar och att på tu man hand och i större sällskap få hänga med finaste Australienresenären. När jag har fått mitt har jag mer att ge familjen och jobbet. Ett par smulor ska väl bli över till föräldraföreningen med.

Konserten

var en alldeles underbar upplevelse. Kroppen tog stryk av tre och en halv timme i höga klackar på körställning med tunga noter i händerna, men jag är ju ganska vältränad för tillfället så det känns det inte mycket av i dag. Redan i de första takterna av Kommt ihr Töchter, helft mir klagen satt pappa i publiken med tårarna rinnande och det är ju alltid lite tillfredsställande att få sin far att lipa. :-)

Och sedan höll vi på. Jag var på hugget och det tycker jag mina körvänner också var, så med undantag för ett par lite trevande ingångar i ett par av koralerna gick det utmärkt. Och sedan blev det fest på Casa av alla ställen. Och det har blivit helt avsnuskat. Jag höll på att inte känna igen lokalen - annorlunda såg den ut på min tid. Sittordningen var lottad så jag satt med idel främmande kavaljerer. Idel lammkött som sjungit in efter att jag slutat efter elva år i studentkör. Visst var det ju många i min generation i körleden, men jag fick alltså sitta med yngre ögonfröjd. Och hade alldeles underbart roligt mitt emellan två medicinare och det vet man ju hur det blir. Sådant som inte är koscher att tala om vid matbordet i andra kretsar är helt relevanta samtalsämnen bland läkare och sånt älskar ju jag så jag trivdes som fisken.

Och så sjöngs det ju. Och de unga koristerna håller på med samma dåliga juttur som vi hittade på i tiderna, förutom en hel drös med nya traditioner som får mig att känna mig helt out. Och stolt över att ha fått vara en del av detta kreativa sammanhang.

Sen var det efterfest och jag blev uppbjuden till en virvlande vals över hela lokalen till tonerna av Mache dich mein Hertze rein (Ich will Jesu selbst begraben) - inte direkt skrivet för att efterfeströja till men det funkade fint. Men åch, nu är det här roliga, roliga, högtidliga och fina slut. Vad ska jag hitta på nu?

lördag 24 mars 2012

Här sitter jag och trampar

Jag hade sett fram emot att äta en god lunch och ta ett glas med min man före konserten i eftermiddag. Med uppsjungning och uppställning och allt annat som tar tid innan vi börjar sjunga. Men nu hattar Simon omkring i en urvuxen frack och ostrunka kragsnibbar och allt vad det heter och jag sitter påklädd och assisterar med vad jag kan och ser vår lunchstund krympa ihop till en hot dog på järnvägsstationen i flygande fläng och sen entré i Johanneskyrkan. Nåväl, snygg är han i sin urvuxna frack.

Och korv är alltid korv. Och kräftpannacotta är alltid kräftpannacotta.

Efter sol kommer regn

Sådärja, nu har mitt humör landat på normalare nivåer. Ni som höll på att börja spy av gårdagens äckelglättiga blogginlägg kan börja läsa igen. Problemet stavas G-U-Y-K-A-T-T-E-N. Jag har haft katt i nära nio år och det kommer aldrig att bli min juttu. Jag svär: Guy-katten blir min sista katt. Jag kommer inte att göra slut på kattfan, tvärtom kommer jag att fortsätta förlänga mitt lidande genom att ge ohyran mat. Men jag ser fram emot ålderssvagheten, å vad jag gör det! För då kommer sprutan fram.

I dag har den sprutkackat på Noras golv (var annars?) och täckt in det med hennes legobroschyrer. Tacka fan för att den inte valde Bamse-tidningarna.

fredag 23 mars 2012

Första vårdagen!

Och resten av dem, och alla sommarens, ligger för mina fötter som en matta av salighet. Visst, med tiden har jag lärt mig att hitta positiva sidor även hos vintern, och hösten har jag alltid gillat. Men jag är en sån vårjunkie att stanken från tinande hundlortar smeker mina näsborrar som den ljuvaste parfym. Det finns inte en enda sida hos våren som jag inte gillar. Väl medveten om lyxen i att inte vara pollenallergiker.

Himlen är mörkt ljusblå i en färg som gör mig glad. Jag såg en halvvuxen svart korthårig tax med bruna markeringar och solen blänkte i dess päls. Genom köksfönstret ser jag snödroppar borta vid vår brunn. Jag vet att de får sällskap av blåsippor inom ett par veckor. Det kan hända att vi har krokus under matsalsfönstret men jag har inte orkat plumsa genom drivorna för att se efter - för att jag redan bytt till småskor, ju. Jag vaknar av mig själv, utvilad, av dagsljus klockan sju. I morgon sjunger vi Matteuspassionen. Än har vi så mycket snö på gården att jag får respit med krattandet. Nora talar om vad hon ska hitta på när vi kommer ut till landet igen. Om några veckor är det Nylands Nations årsfest där jag ska närvara för att ta emot ett stipendium. Var det något mer?

Ja. Jag är tillräckligt mycket bohem för att ge fan i skitiga fönster och en mycket, mycket sunkig bil.

torsdag 22 mars 2012

Kärt besök

En av mina bästa vänner bor numera i Australien och landar i dag. Av hennes finländska mobil att döma har hon redan landat men jag har inte fått tag på henne. Jag vet att hon kommer att ha bråda dagar under sitt korta besök och därför ligger hela min sociala värld på is för att jag ska ha möjlighet att dansa efter hennes pipa. Mitt Micobegär är omättligt och vi har nästan två år av umgänge att ta igen. Hur gör man det på två veckor?

Jag tycker att de där som utvecklar mojänger som gör det möjligt att transportera atomer i blixtfart från en ände av världen till en annan kunde lägga på ett kol.

onsdag 21 mars 2012

Bitterljuvt

Det lär vara världspoesidagen i dag. Jag lägger upp min favorit av husguden Lennart Hellsing.

Bleken och tyst ligger sjön där du sitter, än blekare tycks det.
Skål gamle vän! Är du sjuk eller olyckigt kär eller drucken?
Darrig i handen och ovig i tungan du sväljer och svarar:
Tig, jag är kär. Alltså drucken och sjuk och förtvivlad och lycklig!

Det borde rymmas poesi i alla dagar.

Irriterande bokbyte

Jag läser om Andarnas hus för första gången på mångamånga år. Jag älskade filmen i tiderna och den blev inkörsporten till ett intensivt förhållande till Isabel Allendes böcker. Åtminstone de gamla, där hon fortfarande är politisk - de senare är mest pigromaner även om även de tjänar sitt syfte.

Eva Luna har jag läst hur många gånger som helst, likaså Paula, men mest spännande är kanske Kärlek och skugga, men den är det länge sedan jag läste.

Nå, jag hade precis börjat läsa om Esteban Truebas arbete med att återställa Tres Marias till sin forna glans efter att han förlorat sin fästmö Rosa med det gröna håret - och nu hittar jag inte bokfan. Jag misstänker att jag har glömt den på dagis.

Det fick bli The secret life of bees av Sue Monk Kidd i stället. Den är en feelgoodroman från den amerikanska södern. Mysbok med fin stämning. Typisk bok det blir film av.

Pysselnörden är tillbaka!

Ett par varv på en tröja som min mamma ska få och en katt i papp är resultatet. Fast sedan fick min medhjälpare/chef (beroende på hur man ser på saken) ett utbrott för att kattens nos fick fel nyans, och sedan gjorde en orangemålad vattenfärgspensel en båge genom vardagsrummet och det blev mycket hastigt läggdags.

tisdag 20 mars 2012

Kikkelibok

Jag är inte särskilt imponerad av Flugtämjaren, Erik Wahlströms biografiska roman om Runeberg. Dels är jag för oinsatt i artonhundratalsgubbarnas lördagssällskap, så litteraturvetare jag är, för att kunna bedöma finesserna i Johan Ludvigs umgänge med Chydenius, Pacius, Snellman och gänget, dels blir jag inte helt engagerad i nationalskaldens kvinnoaffärer. Och episoden där han våldtar Fredrika men hon i sista stund hinner smeka sig till orgasm innan skalden sprutat färdigt tycker jag är direkt motbjudande.

Jag gillar snippor och snoppar och vad man kan göra med dem, både i litteraturen och utanför den, lika mycket som folk i allmänhet. Men inte på pojkskolenivå.

Jävla Bach

Jag går och nynnar på Mir hat die Welt trüglich gericht och det gör mig galen. Snart måste jag amputera huvudet. Det är en totalt intetsägande hymn - om det var Kommt ihe Töchter helft mir klagen eller Osterlammsatsen eller till och med den förbannade O huvud blodigt sårat skulle jag inte klaga, men det här? Snälla, ring mig och sjung Macarena eller Boten Anna eller vad som jävla helst innan jag förlorar förståndet!

måndag 19 mars 2012

Jag går och läser

Ofta samtidigt. På stan. I dag var det Flugtämjaren som jag har ett kapitel kvar av. Plötsligt hör jag en röst bakom mig: Så intressant kan det väl inte vara. Det var vår dirigent. Och nej, så intressant är det inte heller. Därför vill jag avverka den så jag kan börja med något intressantare - gärna så intressant att jag faktiskt krockar så där lite lagom.

Minna Canthdagen - en bekännelse

Jag har ett roligt jobb där kolleger plötsligt kan få för sig att bjuda på tårta Minna Canth-dagen till ära. Då jag studerade litteraturvetenskap skulle jag tentera en kurs i finsk litteratur och satsade hårt på den tenten. Så hårt att jag fick lov att rationalisera bort Minna Canths työmiehen vaimo för att jag verkligen ville försöka förstå L. Onervas besynnerliga roman Mirdja som handlar om en femme fatale som det går illa för. När jag sedan satt och skulle besvara tentfrågorna var uppgiften att besvara fråga ett och fråga två eller tre. Fråga ett handlade om Työmiehen vaimo. Fan.

Nå, jag erkände att jag inte läst boken men skrev vad jag visste om Minna Canth och hennes verk i allmänhet, och levererade ett fulla poäng-svar på frågan om Mirdja - en roman som jag inte riktigt förstår eftersom L. Onerva predikade fri kärlek och levde som hon lärde och jag inte begriper på vilket sätt det tjänade hennes syften att skriva en roman om en mansslukerska som förgås av ensamhet och dåligt samvete. Den totala poängsumman räckte till godkänt betyg i tenten och det slutade väl med att jag fick ett rätt bra betyg i kursen tack vare att en essä om Juhani Ahos järnvägsbok på ett lite fiffligt sätt kunde inkluderas i kursprestationen och i ren tacksamhet lovade jag läraren att ändå läsa Työmiehen vaimo.

I dag vid kaffebordet vågade jag äntligen erkänna att denna lucka i min allmänbildning fortfarande finns kvar. Något för nästa års boklista, kanske?

Champagnefrukost på Ekbergs

Frukost, skumpa och ypperligt sällskap blev upptakten på min arbetsvecka. Det slaskar och är grått men det finns grader i helvetet. Det finns slask och grått, och så finns det slask och grått efter god frukost, trevliga samtal och en piccoloflaska skumpa. Gissa vilket jag väljer!

På skrivbordet står en blommande hibiskus. Den är splitterny, så jag har inte hunnit ha ihjäl den än. Vid grannskrivbordet sitter en fin kollega. Det är visserligen bara måndag förmiddag, men hittills har den här arbetsveckan inte skitit sig. Inte ett dugg.

söndag 18 mars 2012

Bajsnödig röst

Jag undrar varför man måste låta som om man har kakibrått om man ska göra reklam för machoprodukter i finländska etermedier. De flesta bensinmackreklamer (utom den med Stan Saanila) och Suuntos reklam för sin nya klocka anlitar samma faja och han låter förstoppad. Kanske män tycker det låter sexigt med män med kakibrått. Det tycker inte jag.

Stök

Kexsmulor i soffan, smålego överallt och glasyr i köket. Så ser det ut hos oss. Hur är det med er? Jag vet att det är en jävligt god idé att plocka upp efter hand, men när man mutar ungen med det spännande legot (pappas gamla lego technic med kugghjul och andra finesser) för att få glasera i fred och sedan håsar iväg på kalas. Och kommer hem vid halv elva, äter kex med mjölk i soffan, lägger ungen och själv slocknar i samma veva är det smulorna, legot och den glaserade spisen som möter en när man vaknar. Nåväl söndan är lång. Och tänker avslutas med ett plums i Hanaböle träsk när alla katastrofer är undanröjda.

lördag 17 mars 2012

Katja har börjat blogga

och jag säger bara: äntligen! Här kommer man i framtiden att kunna läsa mycket kul och klokt.

fredag 16 mars 2012

Pyssel

Finska bokhandeln har supersnygga pysselpapper i A3-format. Det finns både papper och kartong i ett block, och de är mönstrade med allt från trädgårdstomtar till matjuschkor, men mer traditionella ränder, blommor och flugsvampar däremellan. Vi som ända sedan i julas har gjort robot- och monsterkollage i långa banor ska ge en fin pysselidébok och inspirerande papper till kusin Elsa som fyller fyra. Och en bra sax. Vi önskar henne mycket nöje och lust att skapa just precis den fantasivärld som hon själv vill ha. Har den äran att gratulera!

Boken heter 365 hauskaa askartelua paperista ja pahvista, och den är gjord av Fiona Watt. Adlibris har den även på engelska, men inte på svenska. Nåväl, helsvenska Elsa, fyra år, lär fatta galoppen ändå. Det gör vi.

torsdag 15 mars 2012

Heja BR

Jag brukar köpa roliga, lyxiga leksaker på växten i dopgåva till små barn som jag inte är fadder till, och har fått väldigt professionell hjälp på BR. De har aldrig frågat efter barnets kön, utan har demonstrerat ett bra urval med leksaker som man kan samla till och bygga på, allt från dockhus till lego-bondgårdar, playmobils Noaks ark och fin tågbana. Och vet ni, ungarna har gillat. Trots att askarna varken varit rosa eller ljusblå. I den mån en liten, trygg, nydöpt räka nu förstår sig på leksaker.

Legodebatten

Peppe tipsade om/varnade för debatten om legos bidrag till könssegregeringen och att många av husis läsare verkar tycka att det är på tiden att någon segregerar lite. För det här rabiata feministiska tramset har gått helt för långt.

Jag tror vi får fortsätta bråka, hör ni. För varför, varför måste vi absolut göra en könsindelning som är helt svartvit? Är det bara jag som tycker Lego city med realistiska brandstationer, sjukhus, betongblandare och annan urban infrastruktur är väldigt lockande? Serien är hur kompatibel som helst med brios tågbana och duplos djurpark. Och Sylvanian families-djuren, gormitmonstren och våra hajar och maneter i plast. Då kan vi börja snacka fantasilekar. Jag får vid 34 års ålder våldsamma ryckningar i lekfingrarna när jag står vid den hyllan på Toys are us, men hittills har jag lyckats hålla mig. I väntan på att mitt förkläde ska nå "små lego"-åldern.

Men stackars Nora som har en sån butchmorsa. Hon kommer att få en helt förvirrad sexualitet och sannolikt för låga östrogennivåer, och allt är mitt fel. Som inte med gälla, förtjusta utrop uppmuntrar min treåring att leka med miniatyrläppstift och legos så kallade vänner.

onsdag 14 mars 2012

Vaginamonologerna

... kom emellan och Flugtämjaren får vika en stund. Vaginamonologerna är fittigt bra. Viktig läsning om hur det påverkar kvinnor att ha ett könsorgan som har ett namn som inte kan nämnas. Som inte kan sägas med stolthet. Som de flesta kvinnor inte ens vet hur det ser ut. Den egna vaginan alltså.

Namnet Vaginamonologerna kommer sig av att Eve Ensler ville ha svar på frågor som rör kvinnors förhållande till sin vagina och intervjuade 200 kvinnor om deras förhållande till sitt könsorgan och dess funktioner. Kvinnorna, i alla åldrar, var inte svårbedda. Det blev inte just intervjuer för efter den första frågan blev det monologer för kvinnorna ville inte sluta berätta. När någon äntligen frågar. Och det är inga solskenshistorier (nåja, ett fåtal) som ligger som grund för boken och pjäsen, utan Vaginamonologerna väcker starka känslor av ilska och frustration men också hopp.

Läs, läs!

Pannkaka

Jag har precis gjort reklam på Facebook för Matteuspassionen och påstått att vi sjunger den den 34 kars. Rätt datum är 24 mars. Klåperi, klåpera, klåperallanlej ...

Man lär så länge man läser

I morse började jag på Flugtämjaren, en roman skriven av Erik Wahlström, som handlar om Runebergs sjukdomstid. Erik Wahlström skrev också romanen Gud som börjar med att universum skapas genom att Gud får orgasm, vi är med andra ord ett resultat av hans sädesuttömning, så jag väntar mig att inte heller Runeberg kommer att behandlas med någon större respekt. Hittills verkar den bra. På en av de första sidorna får jag veta att Beelzebub betyder flugornas herre. Vilket får poletten att trilla ner när det gäller titeln till romanen Flugornas herre. Intertextualitet rockar.

I går kväll avslutade jag Damerna i Missalonghi (The ladies of Missalonghi), en fantastisk liten feelgoodroman om en hunsad ungmö som plötsligt förses med ouppbygglig litteratur av en nyinflyttad bibliotekarie och plötsligt börjar tala om för sin snobbiga släkt exakt vad hon tycker om dem. Det var en klok modersmålslärare som i tiderna stack romanen i händerna på mig i tonåren, och den har hängt med sedan dess. Nästan helt utan min förskyllan har den hamnat på årets boktävlingslista och i dag ska jag låna ut den, så jag passade på att läsa den först. Och tycker fortfarande att den är alldeles, alldeles underbar. Låten er inte förskräckas av att den är skriven av samma författare som Törnfåglarna: i denna roman har en blind höna av allt att döma hittat ett korn.

tisdag 13 mars 2012

Världens roligaste film

Nora ser på Nalle Puh och berättare i vår engelskspråkiga version är John Cleese. Vilket påminner mig om A fish called Wanda, som är världens roligaste film. Det som gör den så fantastisk är att den håller att ses hundra gånger och fortfarande är rolig. Lyteskomik, en fantastisk dialog, ett av filmhistoriens mest romantiska kärlekspar (släng er i väggen Scarlett och Rhett!) och en av få komediroller som någonsin vunnit en oscar. Måste se den igen. Snart.

Och kom ihåg att Aristoteles inte var belgare. Vilken är din roligaste film?

Dagens klokaste blogginlägg

... är inte författat av mig, utan av klokaste Softy. Gå in, läs och lova!

måndag 12 mars 2012

Mesigt pilatespass

Jag har blivit för stark. Jag kommer inte att ha träningsvärk i morgon och har inga problem med några av rörelserna utom de som involverar att ligga på rygg och hålla benen rakt uppsträckta - det är mina ben för styva för. Nå, jag går terminen ut och sen måste jag byta till en tuffare grupp. Eller till en tuffare gren. Sicket i-landsproblem! Jag har aldrig varit för stark för något förr. Heja mig!

Jag ändrar min åsikt och har rätt i alla fall

Jag har ändrat mig och tycker i slutändan ändå att det där med sommartid är en usel idé. Eller: den kunde införas en vecka tidigare eller senare. Ser ni, jag är ingift i en släkt med den proletära vanan att vara morgonpigg, medan varje äkta Sylvin suddar natt och gillar att ta igen sig om morgnarna. Min man är en äkta Sylvin, han är bara född i fel släkt. Till all lycka kan man tänka, ur ett incestperspektiv.

Nå, nu är vi bjudna på födelsedagsbrunsch dagen efter Matteuspassionen som avslutas med ett tjobangkalas utan like. Underförstått: här varken spottas i glas eller sparas några dansskor. Framför allt gås det inte tidigt hem. Och precis samma natt vrider vi klockan en timme framåt ... så vi blir tvungna att gå upp nio, läs åtta, för att hinna i tid till kalaset. Och antingen lägga band på champagnedrickandet eller åka kollektivt och starta ännu tidigare. Fans fan. Nåväl, det blir nog roligt bägge dagarna. Hoppas de bjuder på bacon.

söndag 11 mars 2012

Trött

Att man skallar bordet så att man slår näsan i bordsskivan jättehårt är väl ett tecken på trötthet? Väl? Hoppas på tidig läggdags. Fast än är jag inte så trött att jag skallar bord, inte än. Inte jag.

Irriterad

Varför, å varför är jag född mugglare? Jag önskar att jag kunde göra som fru Weasley och bara peka mitt trollspö på dammråttor, disk och pissunge och få dem att bete sig som jag vill. Avada kedavra, dammråttor, reparo, hästkarusellen och accio hemfrid!

lördag 10 mars 2012

Dagsljus

Om två veckor kommer det att börja pirras om hur jobbigt det är att flytta fram klockan en timme och hur man borde slopa skiten. Jag är av en helt annan åsikt. Sommartid är en fantastisk uppfinning och innan ni sätter igång och jåmar vill jag be er begrunda följande: om ni på allvar är av den åsikten att det är för jävligt att solen går ner först halv elva (i södra Finland) vid midsommartid och att ni måste vänta till tio i fyra innan ni får se den igen respekterar jag protesterna. Andra, som njuter av ljusa vår- och sommarkvällar ska njuta av ljusa vår- och sommarkvällar utan knot.

Lika fiffigt är att normaltiden sitter som den ska. När det är som allra mörkast mitt i vintern har man i alla fall en chans att se någon sorts dager innan man går till jobbet. En stor del av vintern i alla fall. De flesta av oss jobbar så att det ändå är mörkt när vi går hem, oavsett om vi hade sommartid året om eller ej.

Jag tror vårt nuvarande system är en följd av att någon klok tänkte till lite. Vilket sommartidsbelackarna också kunde göra innan de gnäller om något så trivialt.

Själv räknar jag dagarna. Om två veckor och en dag lägger sig solen halv åtta. Och ljusare blir det!

fredag 9 mars 2012

Fil med blåbär

Kan jag få det? Fil med färska blåbär. Och en julieftermiddag med Varlaxviken för mina fötter. Och det enda man borde göra är elda bastu men skulle inte riktigt idas. Inte riktigt än. Om en timme, kanske. Ska bara läsa ut boken först. Går det att fixa?

Om att dra sitt strå till stacken

I går skrev jag om manliga förebilder i skolorna. Och på sätt och vis drar jag mitt strå till stacken, genom att inte vara kvinnlig förebild i någon skola. Sedär, min plats finns up for grabs åt någon grabb. Synd bara att det inte finns några. Av de elva som blev behöriga modersmålslärare samtidigt som jag var samtliga kvinnor.

torsdag 8 mars 2012

Fast sen måste jag läxa upp en stor pojke

Han är stor nog att gå på stora sidan på dagis. Och han sprang omkull Nora, bara till hälften av misstag, när jag hämtade henne i eftermiddags. Först sade jag bara ifrån, men när Nora började gråta (av frustration, inte av smärta) insåg jag att jag måste ingripa bättre. För att hon ska lära sig att hennes tårar tas på allvar. För att hon ska lära sig att hon har rätt till en ursäkt när hon blir omkullsprungen, bara till hälften av misstag. Så jag gick till storpojken som blev lite rädd för mig. Det var inte det som var min avsikt, han ska ju lära sig att det inte är farligt att be om ursäkt, och han urskuldade sig med att han sprungit så fort att han inte sett henne. Den ursäkten godtogs. "Och jag såg att du sprang jättefort. Men Nora blev ledsen så nu tycker jag du kan be om ursäkt. Det kan du väl?" "Visst!" sade han, och sken lättad upp. Så han bad om ursäkt och fick ett leende till svar. Och när han sprang vidare hejade både Nora och jag på honom för att han sprang så fort.

Seså, lilla vän

... är min sammanfattning av vad marknadskrafterna har gjort internationella kvinnodagen till. Här får du några rosor/en heldag på spa/ett elektriskt fotbad för att du är så ljuvlig och för att ni kvinnor har det så svårt. När ni står vid spisen och föder barn. Nu kan du faktiskt sluta klaga resten av året. Okej?

Samma dag läser jag i husis Isabella Rothbergs recension av en dokumentär om kvinnohandel, The price of sex, som visas i tv i kväll. "När jag blev gravid fördubblades mitt pris" säger en av kvinnorna. Det här hör till det jävligaste av miljoner exempel på varför det behövs en internationell kvinnodag.

Jag klagar och bråkar i rätt liten utsträckning för min egen del, men jag vägrar gå med på att min dotter ska hunsas och tvingas in i en roll där hon förväntas stå ut med dumdryga killar som tillåts vara dumdryga för att det mer eller mindre förväntas av dem. Nu går hon på ett alldeles utmärkt dagis, så särskilt många tecken på att hon i sin vardag tvingas stå ut med bråk för att hon är flicka har jag inte sett. I hennes grupp finns en bråkstake, och han råkar  vara kille, men han har också en mycket förnuftig mor och på dagis jobbar de hårt på att lösa problemen och på sista tiden verkar det ha lugnat sig. Till all lycka visar Nora också tecken på stark integritet, och jag hoppas att hon aldrig ska stöta på problem i samhället för att hon vägrar låta sig hunsas.

Folk (läs män) klagar på att det inte finns en internationell mansdag. Det tycker jag att det alldeles utmärkt väl kunde finnas, och jag hoppas att inte heller den ska bli en steak and blowjob-day, utan en dag då man synar manlighet och dess begränsningar ur ett jämställdhetsperspektiv. Fast inte fan tänker jag ta initiativ till en sån. Lika lite som det är mitt fel att det saknas manliga förebilder i skolorna. Om män saknar manliga förebilder i skolorna ska de se till att bli manliga förebilder i skolorna.

Äh, jag ger sista ordet till Märta Tikkanen:

Behåll dina rosor
duka av bordet
istället

behåll dina rosor
ljug lite mindre
istället

behåll dina rosor
hör vad jag säjer
istället

älska mig mindre
tro på mej mera

Behåll dina rosor!
(Århundradets kärlekssaga, 1978)

onsdag 7 mars 2012

Fegis

Efter att ha tagit mig hem genom den kalla vårkvällen frestar grillen inte alls. Det blir köksstekt kyckling med bulgur och kronärtskockshjärtan. Och röväng. Glad onsdag!

Grillväder

Min vän Markus påminde mig om att man ju faktiskt kan grilla. Och har man som vi en veranda där grillen står ute under tak året om kan man grilla till exempel i dag. Om våren inte vill komma till Jenny kan Jenny alltid ta sig till våren.

Arbetsmoral

Varför är det så med mig att en period av att få vansinniga mängder jobb ur händerna ofelbart resulterar i en period av i det närmaste total overksamhet? I går meddelade min dator mig att den minsann inte kan spela den dvd som den utan bekymmer spelat både en, två och tre gånger dagen innan. Och som en följd tycker en del av min hjärna att det är helt okej att pilla navelludd och njuta vårsol genom en väl isolerad glasruta och inte göra något annat nyttigt i stället. Usch. Jag får obehag för mig själv. Rövspark är vad jag ordinerar mig själv. Brrr.

tisdag 6 mars 2012

Gösta Berling

Jag älskar Selma Lagerlöf, med undantag för Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige som tiden i rask takt sprungit ifrån. Eller: den följer inte en romannarratologi för den är ju en geografibok, så den funkar varken särskilt bra som roman eller som geografibok. Gösta Berlings saga som jag håller på med som bäst är fantastisk. Han är en försupen präst, loser och ynkrygg som ändå har en viss charm som flickorna faller för. Jag misstänker att den kvinnliga kärleken kommer att rädda honom och föra in honom på den smala vägen - så brukar det gå hos Lagerlöf - men jag vet inte vilka vägar målet kommer att uppnås. Och hittills är vägarna sensuella och det är starka känslor som svallar. Jag ser framemot läggdags och dagens lässtund.

Jag såg den för många år sedan med min syster Annika som stumfilm på Filmarkivet, med den gudomliga Greta Garbo i huvudrollen. Det enda jag minns är att de jagades av vargar och den scenen har jag redan läst, så minnet har jag ingen stor nytta av. Kanske lika så bra.

Hur som helst hoppas jag det går bra för majorskan. Hon är den av personerna jag mest ömmar för. Och Selma romantikern är minsann ingen pekpinne och moralist, utan älskar oss människor och sitt persongalleri med svagheter och allt. Läs, läs!

Kändisbongning

The place to be lunchtid är av allt att döma Café Delicato i Kämp. Där åt jag lunch med finaste Softy och i ett grannbord satte sig Smilla och jag måste givetvis ge mig till känna och uttrycka min beundran. Vi känner inte varann irl och jag bloggar ju mer eller mindre utan bilder, så hon visste inte hur jag ser ut. Sen var där också Cecilia Paul som har premiär med Strindbergpjäsen Advent om 18 dagar.

Sen tittade jag in på apoteket i nya studenthuset och där satt Pentti Arajärvi. Så nu vet vi var han hänger när han inte blänger på bröst.

söndag 4 mars 2012

Missa inte Matteuspassionen!

Jag har ägnat helgen åt att sjunga. Om knappt tre veckor, lördagen den 24 mars, uppför Lyran och Akademen och barockorkestern Opus X Matteuspassionen i Johanneskyrkan. Det var underbart att sjunga, som massage för både kropp och själ. Vår fantastiska dirigent Kari Turunen sade att det här blir den bästa version som uppförs i Finland i år, och det sade han på allvar. Karln är klok, så jag tror att han har rätt.

Vi gjorde den för fem år sedan och det var mitt livs finaste körminne. I år har många av sångarna varit med förr, och därför har vi haft mer tid att öva nyanser, tolkning och frasering. Jag känner mig säkrare, vi vågar sjunga lite långsammare och det är äkta njutning att få gå på övning. Kom och lyssna och avgör själva: alla borde höra detta storverk live minst en gång i sitt liv. Biljetter fås t.ex. av mig.

Det handlar om storartad tonsättning av en av världslitteraturens vackraste sagor: Matteusevangeliets tolkning av vad som hände i Jerusalem den påsk då Jesus korsfästes, dog och blev begraven.

fredag 2 mars 2012

Intellektuell fåfånga

Jag är läsfåfäng. Det betyder att jag har svårt att visa mig publikt med böcker som jag inte riktigt står för att jag läser. Och det är fåfängan som är pinsam, inte böckerna. Undantaget är Twilight som är så dålig att jag tänkte att folk omöjligt kan tror att jag läser sådant på allvar så den läste jag helt rakryggat på tåg och caféer. Nu håller jag på med en över hundra år gammal utgåva av Gösta Berlings saga. Och det säger sig självt att jag hoppas att mina medresenärer ska snegla lite extra på vad det är jag läser.

Egentligen tycker jag, som sagt, att fåfängan är skämmigare än att läsa chicklit, thrillers eller Björn Ranelid. Fåfänga är att bry sig om hur man tar sig ut i andras ögon. Jag kan sorglöst gå ut osminkad och med lurviga ben men skulle aldrig ha strumpor i sandaler eller ha en taklampa med skrytfläkt. Jag är skapt som jag är skapt och har försonats med det, men den förfining och smak jag har tillägnat mig under årens lopp vill jag inte att ska grumlas av lapsusar som att läsa fel böcker på allmän plats eller stå värdinna för ett tupperwareparty.

Yta, yta. Kanske är jag innerst inne lite stolt över att våga oraka benen och spola sminket med jämna mellanrum? För att det sänder ut coola nonchalanta vibbar. Men vad säger det om mig att jag lägger märke till sandalstrumpor och fånskrytig inredning. Jag har ju själv tupperwaregerjer i skåpen, de enda som håller år ut och år in medan andra plastburkar och -kärl åkt ut på grund av slitage. Jag har ju varit med på bjudningarna så varför tycker jag tanken på ett eget kalas är skämmig? Fast skämmig är kanske inte det främsta ordet jag tänker på - tråkig umgängesform kommer närmare sanningen. Opraktiskt sätt att handla är kanske en annan beskrivning.

Min förfining är white trash-fasoner i en annans ögon. Eller snobberi. Men vi vill ju tilltala våra likasinnade, kunna spegla oss i personer vi beundrar och tycka att vi ju nog är som de. Subkulturer, sociala grupper, identitet.

Men jag är nog inte ensam om min fåfänga. Inte om min läsfåfänga heller. Varför skulle annars Harry Potter-böckerna ha givits ut med två olika omslag? Ett ursprungligt för barn och ett annat för att vuxna skulle täckas läsa böckerna offentligt.

torsdag 1 mars 2012

Snygg när jag tränar

Efter att i över ett halvår ha tränat två gånger i veckan har jag nu unnat mig snygga träningskläder. Den som sade att man tar i hårdare när man har tajta träningskläder har rätt. När jag känner mina muskler spänna sig mot tyget vet jag att jag orkar vad som helst. Leende döden (Mirja är hennes riktiga namn) kan piska mig till vilka prestationer som helst när jag har på mig mina svarta tajts gjorda av återvunna plastflaskor.

I går kostade jag på mig ett blårandigt träningslinne. Jag har tittat på det länge, och nu fanns bara ett exemplar kvar i min storlek, och det satt på en skyltdocka som vi fick stycka för att plagget skulle gå att ta av.

Men rubriken för detta inlägg är nog den falskaste marknadsföring jag någonsin använt mig av. Numera är jag snyggt klädd när jag tränar. Likväl är jag ett svettigt, rödflammigt och grimaserande snyggo.