söndag 29 maj 2011

En pissig historia

Jag har tillbringat helgen på landet med släkten. I den ingår fyra ganska små barn, så det blir ganska mycket "titta på det här" och "moster, se nu!" och så vidare. En av de saker jag skulle se var hur storkillen, åtta år, kommer med en sugkopp med vilken han lyfter en ask med spelkort. Och medan jag tittar faller kortleken rakt ner i en potta. Och kisset strittar rakt upp i ansiktet på mig. Varpå moster kadaver ryter till, slänger ut en skamsen unge och har honom att städa upp kortlek, potta och kiss, medan jag spottar, fräser och torkar av mig.

Fem minuter senare tycker både jag och pissungen att historien är ganska festlig, men med piss i ansiktet är min första reaktion minsann inte "Oj vad fint!". En nisch för barnklädsbraschen är definitivt tvångströjor i storlek 80-160. Minst. Eller som min älskling brukar säga: "Satan ongar, ska ni vara här inne får ni gå ut!".

onsdag 25 maj 2011

Det enda rätta biogodiset

Jag var på bio i går, och till min bestörtning hade de inte hederlig gammaldags pantteri i gul påse. Där fanns gröna påsar med äckligt fruktgodis i långa banor, och nya underliga med rinnig salmiakfyllning, men inte den sort som jag vill ha när jag ser film. I ren protest köpte jag inget alls. Denna godisfadäs uppvägs i inte obetydlig grad av att personalen talar svenska. Tyvärr gör det mig inte nöjdare med deras godissortiment.

måndag 23 maj 2011

Olen suomalainen igen

Jag har haft slagdängan på hjärnan sedan i onsdags. Så till den grad att den förföljer mig i drömmen. Snart ser jag ingen annan råd än att amputera mitt huvud, för så här kan jag inte ha det. Snälla, kan någon ringa upp mig och sjunga något jävligt irriterande? Jag står inte ut med en natt till av "On Pohjantähden alla, tää koti mulla mainen. Mä elämästä laulan, sillä oonhan suomalainen..."

söndag 22 maj 2011

Norden är litet

Här går man på bröllopsfest i Munksnäs med många svenskar och sitter mitt emot trevliga främlingar, och så visar det sig att hon, som känner brudparet via sin sambo som är en av den svenskfödde brudgummens bästa vänner, är chef till en av mina bästa vänner. Som inte alls känner brudparet. Snårigt? Inte egentligen, om man tänker efter, men nog lite överraskande. Vi fotade oss tillsammans och skickade som mms till vår gemensamma bekant, född i Norge men bosatt i Östersund. Hennes lakoniska reaktion är frågan: Vem har gift sig? Svar: hela Norden, verkar det som.

lördag 21 maj 2011

Pizzarester i trädgården

är min frukost i dag. I små etapper försöker jag ta itu med katastrofen som är vårt hem medan min prins får en välförtjänt sovmorgon. Det gäller att ignorera brännässlorna i halsen och i stället lyfta blicken mot syrenknoppar och körsbärsblom. Jag tror jag ska ägna förmiddagen åt att kapa huvudet av maskrosorna. Det blir nog bra det här.

fredag 20 maj 2011

Olen suomalainen

var en av de låtar som Helsingforsteamet valde att sjunga som karaoke. Därför att vi är finländare och därför att originalet är italienskt (Sono italiano) och nästan hela Europa sjöng med. En minnesvärd stund denna minnesvärda vecka. Jag har talat svenska, finska, engelska, franska, danska och tyska. Jag önskar att jag talade fler, och framför allt bättre, och har ingen som helst förståelse för folk som säger att de (tror att de) inte har nytta av sina språkkunskaper. Mer och bättre säger jag. Åt alla.

Konferenssummering

Konferensen har gått bra. Nu har vi bara en avslutande dag kvar, och de flesta har åkt hem. Jag har varken rutschat i olivolja eller tappat någon i Kolerabassängen, det mest dramatiska som hände var att vi missade färjan hem från Sveaborg med en hårsmån och fick vänta i 40 minuter. Däremot har vi badat bastu, sjungit karaoke så att de små och få fönstren på Restroom skallrade och fått en hel del jobb gjort. Jag önskar man kunde buteljera god stämning och plocka fram när man behöver en påminnelse om att forskarliv kan vara kul. Och bäst av allt: jag verkar inte vara den enda som har haft roligt.

måndag 16 maj 2011

Tågdörrar man får kämpa sig igenom

Att ta tåget hem samma kväll som tiotusentals dårar firar lejonen för andra kvällen i rad är inte att rekommendera. Om man inte har galopperande agorafobi till den grad att man trivs bäst i sardinburkar, och älskar Beatles så över allt förnuft att man bara njuter av att få höra avarter av submarinelåten ad nauseam. Det var svårt att komma in: ett tåg fick jag helt skippa för att det liksom Tokyotunnelbanan hade packats med hjälp av inkastare och nu gick det inte längre. Det var svårt att komma ut för ... det var många som skulle av på samma ställe som jag. Det var visst jag som beställde hockeyguld för att få bjuda konferensgästerna på lite segerrus. Inte kunde jag ana att min fromma önskan skulle tas så bokstavligt.

Var försiktig med vad du önskar dig - det kan gå i uppfyllelse.

söndag 15 maj 2011

Böcker man får kämpa sig igenom

Jag har väldigt lätt för att lämna böcker olästa om de inte griper tag i mig direkt. De senaste veckorna har jag arbetat på Dickens A tale of two cities och nu har jag kanske femton sidor kvar. Ungefär tvåhundra sidor fick jag läsa innan den grep tag i mig, och trots det fick jag kämpa, men nu kan jag knappt sluta. Snacka om väl genomarbetad intrig! Tjechov har sagt att om man hänger ett gevär på väggen i akt ett måste den avfyras innan pjäsen är slut. Här finns minsann både gevär, mystiska koder i fängelsehålor, länsade gravar och undangömda systrar som nämns i förbigående och sedan plockas fram vid lämpliga dramatiska höjdpunkter. Inte att undra på att det kändes snårigt i början.

Nu med femton sidor kvar rullar huvudena för fullt. Boken handlar om London och Paris under franska revolutionen.

Nästa i tur är Twilight.

Tillägg: Twilight suger. Det kunde vara ett gott betyg - det är ju fråga om en vampyrbok - men det är det inte. High school-dynga med osannolikt beige persongalleri. Om jag får höra om Edwards perfekthet en gång till så trottar jag vitlök och krucifix i halsen på honom.

lördag 14 maj 2011

Guld i schlager-EM och hockey-VM

och därtillhörande festyra är en bra stämning när man tar emot utländska konferensgäster. Tycker ni inte? Eftersom jag varken är fan (med engelskt uttal) eller vidskeplig (det lär innebära sju års olycka att tro på skrock) kan jag med hög röst gå ut med min beställning här på min blogg. Blir det inte så är jag inte särskilt ledsen, men jag är sugen på lite karneval och festyra. Och på finlandssvenskar som höjer den nationella självkänslan på hela folket. Är det någon som vet om Mikael Granlund är finlandssvensk? Han är ju från Uleåborg vilket ju höjer oddsen, men å andra sidan envisas Mertaranta med finlandssvenskt uttal av Mikael, och har brukar väl ha koll.

torsdag 12 maj 2011

Jobbelijobb

Som jag nu inte just intresserar sig för vare sig hockey eller schlager-EM passar jag på att njuta av bofink, hägg och jobb. Hit kommer en drös med europeiska kolleger om några dagar och jag försöker febrilt hålla ihop det hela med hjälp av utmärkta lokala kolleger, bra leverantörer och familjen. Icke desto mindre är jag trots allt en råddboll, så jag är lite nervös för hur det ska gå. Sist jag träffade kollegerna från Europa roade jag dem med att rutscha i olivolja, gjorde en vurpa och landade på min dator som sånär knäcktes itu. Den höll, jag höll och min själkänsla klarade sig undan med ett par blåmärken.

Hoppas det går minst lika bra nästa vecka.

måndag 9 maj 2011

Det där med blommor och bin

I dag gjorde jag årets första maskroskrans! Och jag kan till och med säga att de inte var från vår gård, utan på vägen hem från dagis. Vi har minsann inga (blommande) maskrosor.

Min prins studerade noggrant dessa korgblommiga skönheter och undrade om de ännu inte var utslagna, för maskrosblommor ser ju ut som luddiga bollar. Men sen insåg han att nehej, för de luddiga bollarna är ju fulla med befruktade frön.

Då konstaterade karln: så då är det alltså de gula blommorna som kåta flugor kommer och parar sig med.

Gissa vem som tydligen har sovit på biologilektionerna!

Hur skulle en sådan hybrid se ut?

fredag 6 maj 2011

Jag ljög

när jag sade att Storkboet är paradiset på jorden. I själva verket är paradiset Fårholmen vid Emsalö. Gissa var jag ska fira helg?

torsdag 5 maj 2011

Effektiv hemväg

Bara för att jag valde the scenic route på vägen hem, längs med Kervo å, kom jag hem med tussilago, vitsippor och en barnflicka. Och röda rosor på kinderna. Och en karonkainbjudan. Allt hittar man på sin hemväg!

onsdag 4 maj 2011

En samsovare till

Även Mia skriver om samsovning.

Hur en krossad svanskota gjorde vårt första år som föräldrar till en picknick

Utan att nu dessvidare ha planerat det blev vi mjukisföräldrar. På grund av att den lilla gosegrisens huvud knäckte min svanskota när hon gjorde sitt utträde i denna världen var det inte tal om att jag skulle klättra ur sängen flera gånger per natt för att plocka upp hungrig bebis, och ännu mindre tal om att jag skulle sitta och amma. Gosegrisen hamnade i vår säng där hon har sovit i närtan två och ett halvt år. Ända till för två nätter sedan.

I vårt mjukisföräldraskap ingår också fri amning och flexibla rutiner.

Med vår unge har det funkat utmärkt, thank you very much. Det intressanta är att när jag på BB (Barnmorskeinstitutets Storkbo, paradiset på jorden!) lite generat frågade om vi kunde ha babyn hos oss i sängen, möttes jag av idel strålande leenden och hejarop. Detsamma med rådgivningen. Proffsen kunde inte tala sig varma nog om fördelarna med att samsova: alla höjda ögonbryn vi har råkat ut för har kommit från amatörhåll. Och framför allt från vår föräldrageneration.

Frågorna har handlat om att ligga ihjäl henne, om att hon inte kommer att lära sig att sova ensam och hur vi gör med sexet. Visst kändes det lite skakigt de första nätterna och vi föräldrar sov sämre de första nätterna, men vi lärde oss och snart var hon inte så ömtålig längre. Till att sova ensam återkommer jag strax, och äktenskapsbrottningen tänker jag inte gå in på här, men kan inte klaga.

Visst har barnet en far som kunde ha skött transporten mellan babysäng och föräldrasäng för nattamningarna, men nu var vi tre som sov gott nätterna igenom i stället för att en fick hojta för att väcka tungt sovande föräldrar, en fick stiga upp för att hämta parveln, en fick amma och väcka sovande far för att han skulle bära tillbaka bebisen - nä, då var det lättare med gny från bebis, tutten i munnen, amma i vad det nu tar och sedan taxibåt tillbaka till Fjäderholmarna, ofta innan matningen var helt klar. Under vårt första år som föräldrar hade vi två lite hackiga nätter, resterande 363 nätter sov vi gott. Det är sådant som man inte får säga högt. Därför skriver jag det här i stället.

Jag vet att barn är olika och föräldrar likaså. Men varför hade jag inte hört något om fördelarna med samsovning, om det nu är så bra? För oss var det ju den perfekta lösningen, men jag vet att man inte ska skuldbelägga föräldrar som av olika orsaker inte vill göra som vi. Alla sover inte lika tungt som vi gör, vilket gör att bebis i sängen stör föräldrarnas nattsömn. Andra vill ha natten som bebisfri tid. Men jag tycker ändå det är lite underligt att det talas så tyst om något som proffsen inom spädbarnsvården lovsjunger, så att många föräldrar som av olika anledning har börjat samsova med sina barn känner sig lite skamsna över det. Det råder förstås olika uppfattning om samsovande och plötslig spädbarnsdöd, en del forskningsrön tyder på samband och andra på negativt samband, men om risken vore överhängande skulle det väl varnas mer för det.

Om flytten till egen säng kan jag säga att den på damens eget initiativ skedde för två nätter sedan. Eget rum, egen säng, ingen dramatik och alla är nöjda. När jag får ledsamt är det bara att tassa in och snusa på henne i hennes 120 cm breda lyxsäng.

måndag 2 maj 2011

Lite majpepp

Eftersom jag är ineffektiv i dag och lider av brist på kul passar jag på att peppa mig själv med lite förvrängd poesi.

 
Shall I Compare Me To A Summer's Day?
förvrängd William Shakespeare (1564-1616)

Shall I compare me to a summer's day?
I am more lovely and more temperate.
Rough winds do shake the darling buds of May,
And summer's lease hath all too short a date.
Sometime too hot the eye of heaven shines,
And often is his gold complexion dimm'd;
And every fair from fair sometime declines,
By chance or nature's changing course untrimm'd;
But my eternal summer shall not fade
Nor lose possession of that fair I owe;
Nor shall Death brag I wander in his shade,
When in eternal lines to time I grow:
So long as men can breathe or eyes can see,
So long lives this, and this gives life to me.

Heja Jenny, heja Jenny! Jenny kan! Färdigpeppat. Nu ska jag jobba.




 

söndag 1 maj 2011

Hur klara nästa vecka?

Vårt sällskap har åkt, våra sillisgäster har åkt. Diskmaskinen jobbar och jag ser tillbaka på två fina festdagar. Vädret var trots kyla bättre än väntat och sällskapet underbart. Jag inser att jag borde lägga mig nu för att hinna vila ut inför nästa arbetsvecka.

Jag tror inte vår kalaspingla junior är helt med på de noterna, men det är värt ett försök.