I morse vid frukostbordet lyckades jag, för första gången på ohyggligt länge, få ett sådant skrattanfall att jag var tvungen att frusta ut mitt te rakt tillbaka i koppen. Alternativet hade varit att duscha mitt frukostsällskap vilket inte hade varit att föredra. Haha, nu får jag också göra så där! var Nora snabb att utverka, men så gör man ju alltså inte, om inte ens man hade börjat med oförskämdheter vid matbordet.
Han frågade om jag hellre skulle ha så giftiga fisar att alla i en hel tågvagn mår illa, eller om jag hellre pruttar så öronbedövande att det inte råder några som helst tvivel om att det var jag. Så långt allt väl. Men sedan började jag, med te i munnen föreställa mig alternativen och sen var det kört.
Jag vet faktiskt inte vilket jag skulle välja.
Haha, typiskt Simon! Den är faktiskt svår. Egentligen ska man ju välja det andra alternativet, eftersom det bara utsätter en själv och är skonsammare mot omgivningen. Men frågan är om man är så storsint. Hälsningar anonym som lever med en med fisar i kategori 1, vilket helt klart kan vara mindre trevligt.
SvaraRaderaOch alltså jo, jag vet att min google-signatur syns. Hälsn anonym
SvaraRaderaÄr du med i AF? Anonyma flatulenthustrur.
RaderaFINNS DET EN STÖDFÖRENING?!? Och det har jag missat i alla dess år, det var det värsta! Äger de hemliga retreats dit man kan dra sig tillbaka när det blir för illaluktande hemma? /Anon
SvaraRadera