Jag letade igenom alla ytor, under sängarna och på och under nattduksborden. Dessutom grävde jag i ren desperation igenom pappersinsamlingen. Flyttade på sängen. Efter åtskilligt letande flyttade jag på nattduksborden och där hängde det rackarns pappret.
Ska man prompt falla ner tycker jag det är hyggligt att falla ända ner, så man syns utan att någon behöver flytta på möbler. Till min lättnad är jag inte så disträ ändå - jag mindes ju rätt om var jag lagt pappret. Men om jag inte var så disträ att jag vet att jag i princip kunde ha lagt pappret var som helst skulle jag ju ha varit säker på var jag lade pappret och vetat att det måste ligga eller i det här fallet hänga någonstans i nattduksbordets omedelbara närhet. Jag har sagt det förr, men jag behöver en ny hjärna.
måndag 27 oktober 2014
Jag tappar det jag inte stjälper ut
Rubriken har jag snott från Rådd-djurets sång. Denna natt är det ett papper med kommentarer på en text jag har skrivit som har gömt sig. Väl.
Jag hade pappret innan jag nattade Nora och är tämligen säker på att jag lade det på nattduksbordet tillsammans med datorn för att jobba med kommentarerna efter att hon lagt sig. Sedan somnade jag ifrån världen för att vakna klarvaken ett par timmar senare. Ett ypperligt tillfälle att ta itu med jobbet jag på grund av sjuk unge inte hade ro att ta itu med när tid var, och nu när jag har tid har jobbet alltså försvunnit. Att leta efter ett papper som man av allt att döma inte lade på nattduksbordet är rätt värdelös användning av ofrivilligt nattsudd.
Disträheten är min mest frustrerande egenskap.
Jag hade pappret innan jag nattade Nora och är tämligen säker på att jag lade det på nattduksbordet tillsammans med datorn för att jobba med kommentarerna efter att hon lagt sig. Sedan somnade jag ifrån världen för att vakna klarvaken ett par timmar senare. Ett ypperligt tillfälle att ta itu med jobbet jag på grund av sjuk unge inte hade ro att ta itu med när tid var, och nu när jag har tid har jobbet alltså försvunnit. Att leta efter ett papper som man av allt att döma inte lade på nattduksbordet är rätt värdelös användning av ofrivilligt nattsudd.
Disträheten är min mest frustrerande egenskap.
torsdag 9 oktober 2014
Torsdag – varken morsdag eller Norsdag
Innan jag fick barn var måndagen veckans värsta dag. Numera
är det utan tvekan torsdag. På måndag är jag i allmänhet hyfsat utvilad och har
fått tanka familjemys – jag är med andra ord mer än redo att gå till jobbet som
omväxling. Visst önskar jag att helgerna vore längre och jag fick mer tid för
familj, vänner och hem, men åtminstone är jag utvilad och har fått tanka ett
par dagar med inte fullt så bråttom iväg om morgnarna.
På torsdag, däremot, är jag trött, och när jag vaknar på
morgonen är det två hela arbetsdagar kvar. Jag röjer så gott det går men med
jobb, barn och någon form av socialt umgänge i veckan är det knappt värt att
försöka hänga med. Eller försöker gör jag, vilket eventuellt resulterar i att
kaoset är aningen mindre på någon front men det är svårt att avgöra. Min mor
gjorde en gång misstaget att komma hem till oss oinbjuden en torsdag och
konstatera att mitt hem ser ut som reven – och blev körd på porten. Hjälp till
eller håll tand för tunga, tänker jag.
På grund av någon resursgrej börjar förskolan en timme
tidigare en gång i veckan. För vår grupps del blev det TORSDAG. Under
mammaveckan har Nora ännu aldrig kommit i tid. Det är som det är med det. Att
vi överhuvudtaget kommer fram någorlunda sams räcker gott för oss.
fredag 3 oktober 2014
What???
Det är kusligt och kul att märka att junior plockar åt sig influenser från olika håll - det är sedan länge inte alls bara hemmet som påverkar hennes språk, åsikter och vanor.
Sedan i går utbrister hon "What???" när hon ser något överraskande.
Det är av allt att döma en liten anglicist jag har närt vid min barm.
Sedan i går utbrister hon "What???" när hon ser något överraskande.
Det är av allt att döma en liten anglicist jag har närt vid min barm.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)