onsdag 6 maj 2015

Lillhäxan har blivit redo för Hogwarts

Jag hade tänkt spara Harry Potter tills Nora börjat i ettan och vet vad man gör i skolan. Sedan hade jag tänkt läsa böckerna en per år, för att inte läsa de skrämmande böckerna för tidigt.
Förra sommaren tröttnade jag på att vänta och läste "De vises sten" för henne, med ömsesidig behållning och fröjd. När boken var slut var hon lite vemodig, så där som man blir när man plötsligt kastas ut ur en riktigt spännande bok och undrar hur man ska stå ut i den vanliga världen. Men hon ville inte läsa vidare.
För några veckor sedan var hon riktigt dålig i influensa. Under konvalecensen, som blev lång, började vi på "Hemligheternas kammare". För ett par veckor sedan läste vi slut den och sedan hade jag tänkt göra ett uppehåll igen. Den tredje boken slutar i en obehaglig cliffhanger och därefter blir det bara värre, folk dör och riktigt onda typer träder in på scenen och lever vidare i bok efter bok. Men pyttsan, Nora kom genast dragande med följande bok och nu är vi mitt uppe i "Fången från Azkaban" och jag njuter stort, för den är den skickligast uppbyggda delen av hela serien.


När det gäller läsning har jag ingen karaktär. Och eftersom mitt eget läsande har tagit paus, till min enorma saknad, gläder det mig något fantastiskt att Nora finner nöje i samma böcker som jag.


Vi läser hela tiden. Jag litar på att min trygga unge säger stopp om det blir för farligt.

tisdag 5 maj 2015

Hur man tämjer en tiger

Nora fick en ny cykel i söndags. Hon kom till mig sent på söndagen och tidigare under dagen hade jag köpt min kollegas dotters cykel som hon vuxit ur. Det visade sig att Nora får lov att växa i den först, men något sådant ville hon inte höra talas om. Så jag skruvade loss pakethållaren så att sadeln skulle gå att sänka ända till botten.

Varje gång hon måste stanna föll hon omkull, för benen når inte riktigt i marken än. Och hon var förbannad och snorade och torkade ilskna tårar, men att hon skulle ställa cykeln tills hon vuxit några centimeter till var otänkbart. Jag sade att hon får låtsas att cykeln är en bångstyrig ponny som hon måste lära sig tämja. Nora menade att cykeln inte är en ponny utan en tiger, för de är vilda på riktigt.

I går cyklade hon till förskolan och jag fick lov att knuffa igång henne efter varje stopp. Till all lycka hade hon tjocka handskar som skyddade händerna men hennes ben ser ut som dalmatinerben. Med dödsförakt klarade hon själv av att starta cykeln när hon susade hem. Jag joggade bakom henne med hunden och hundrafemtio meter framför mig ser jag henne dråsa i backen, springer fram så fort benen bär mig men när jag kommer fram står hon redan och väntar på att fotgängarljuset ska slå om till grönt. Jag berättade att jag blev skraj när jag såg henne falla. Hon förklarade lite otåligt att jag inte ska bli det - "när jag känner att jag håller på att falla vänder jag in mot gräsmattan så faller jag mjukare".

I morse cyklade vi båda till förskolan utan att någon av oss föll med våra cyklar. Jag tror jag vågar konstatera att tigern är tämjd.