utmanar min efterlängtade dotter och älskade unge ödet och kandiderar för att hamna i nästa låda. Visst är det bra med egen vilja, men måste den strida mot min HELA tiden? Oavsett vad jag vill?
Först kämpar man för att få dem, sen är de behändiga små handväskor som glatt åker med en vart som helst och i nästa ögonblick är trotsåldern här och de hoppar jämfota med spikskor på ens nerver.
Älskade unge, kan du inte välja lammskinnstossorna nästa gång du hoppar?
P.S. Fast nu sitter hon i min famn och ber mig rita en hummer. Den lilla fisk- och skaldjursnörden.
:-)
SvaraRadera