jagas säkert på flykten genom att åka till stora K-affären och slåss om fisk och grönsaker med hundratals andra vappbunkrare, men jag undrar vad det gör för humöret. Jag överväger att bejaka koman genom att slå mig ner i trädgården och låta bofinkarna ackompanjera min lättja och trösta mig med att jag åtminstone inte är som Alf Henrikssons älskade:
Jag såg att häggen blommade,
det kom en doft av den.
Då gick jag till min älskade
och sade: Se och känn!
Hon stod vid makaronerna,
hon sydde på en klut.
Och när hon lyfte blicken
hade häggen blommat ut.
Vi är inte riktigt i häggtider än, men man kan väl lata sig ändå?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar