Därför är det nog nödvändigt att jag bloggar. Jag övar mig i att rasta hjärnan och släppa en text som sällan är bearbetad och jag vet inte vilka ögon som ser den. Dessutom är ju bloggen en genre som har som uppgift att vara personlig och gärna privat, och det kan vara svårt att dra gränsen för vad man vill berätta för folk om. Men en feg blogg är en tråkig blogg, så man ska nog inte vara alltför mån om sig.
I dag har jag hållit en 20 minuters lektion för universitetsdoktorer och -doktorander i hur man skriver klarspråk och varför man ska göra det. Det gick strålande och var hur roligt som helst. Jag tror att det är vad jag ska jobba med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar