Vår familj består av ett råddjur, ett såsdjur och en katastrofgenerator. Och en katt som är lite selektivt rumsren. (Varför har folk katt?) Vi gör dock så gott vi kan. Framför allt katastrofgeneratorn gör så gott hon kan, därom vittnar hela huset.
Men tänk. Man sätter upp lite hyllkonsoler på en vägg, lägger de ouppackade och därför även omålade hyllplanen på konsolerna. Jag menar, lika gärna kan de ligga där som på golvet och konsolerna skulle ju ändå upp. Och plötsligt har man en plats för leksaker, plastbackarna som innehåller elmonteringsgrejer och målfärgsburkarna vilket i sin tur leder till att vi har plats på golvet för ett bord, en matta och en säng. Som nu kan flytta upp från gårdsbastun, som så småningom får hysa möblerna från nästa rum som ska tas itu med. Vilket leder till att det börjar klia i råddjurets fingrar att ta itu med nästa rum, trots att vi har drivor av lister i tre rum och de väntar tålmodigt på att komma upp.
Och här hejdar sig råddjuret, tar ett steg tillbaka och beskådar sitt och såsdjurets (och kaosgeneratorns!) verk. Ger sig själv en klapp på axeln och konstaterar att det blev ganska fint ändå.
Uppackade och målade hyllor samt lister är väl ändå lite att ta i?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar