Gårdagskvällen var, efter ett underbart trädgårdskalas med min syster och hennes dotter, ett enda mamma! mamma? mamma! och till sist blev jag lite trött. Visst ger jag henne så gärna närhet, sagor, pratstunder och precis vad hon vill men inte när jag borstar tänderna för att själv komma tidigt i säng. Lite frid och ro och tid för sig själv på kvällskvisten är så skönt men blir sällan av.
Efter en hackigt soven natt, är precis på väg till Min morgon för att tala om invandrare som vill lära sig svenska, och jag sover dåligt när det är något viktigt tidigt på morgonen, kommer Nora tassande klockan fyra med sitt Mamma! Jag hinner precis önska någon av oss åt fanders när hon kryper ner bredvid mig, suckar nöjt ett Du är snäll! och somnar. Då vill jag plötsligt inte längre ha vare sig henne eller mig själv åt fanders utan är lycklig precis där jag är.
Efter en stund mellan två snarkare tassar jag trots det till Noras säng för lite skönhetssömn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar