På den tiden då jag var ett ungt och vackert stycke lammkött hängde jag med Simon på Nylands nations självständlghetsbal. Han var gulis och jag var abi och det var mycket spännande att få ta ett tjuvsteg in i studentlivet. Eftersom det här var i internets barndom hade Simon ringt in sin anmälan, och på kansliet var de mycket måna om att hans namn, Cederqvist, skulle bli rättstavat. Men när vi skulle sätta oss till bords fanns jag ingenstans. I stället skulle Simon ha någon som hette Sylvia Janni till bords. Till all lycka dök hon aldrig upp, så jag tog helt fräckt brudens plats.
I går var det Nylands nations CCCLXIX årsfest. Jag hade dragit på mig galastassen och fått professionell manikyr och hela köret och när jag dök upp på solenna akten där jag skulle motta ett halvt års forskarstipendium undrade årsfestvärdinnan om det inte var så att jag bara var där för att motta mitt stipendium. Nej sade jag, jag har nog anmält mig till årsfesten. Det var bara det att min anmälan aldrig hade mottagits. Sylvia Janni all over again.
Nå, där får jag för att jag aldrig har gjort mig ett odödligt namn på nationen. Det var studentföreningsverksamhet och framför allt kör som upptog min studietid. Men det slutade med att jag fick nys om en Antonia som var anmäld men inte var på väg på årsfesten, och så tog jag hennes plats i stället. Och satt mellan en ung hankeit och en geolog från Uppsala. Och hade alldeles lagom trevligt och smög iväg i Askungentid efter några svängomar och lite polonäs.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar