I morse amorterade vi den sista raten på vårt första renoveringslån. Det betyder att badrummet med golvvärme, den fräscha (nåja, åtminstone i teorin) hallen i övre våningen samt den nya eldragningen från det kommunala nätet till vårt hus nu är våra. Skuldfritt och på riktigt. Jag uttryckte glädje över detta inför min man, som kontrade med att "Ja, men vi har inte börjat amortera på det andra lånet än, och det är mycket större". Jamenvisst. Det ändrar ändå inte på det faktum att vi har amorterat ett lån i en rasande takt, utan att försaka jättemycket, och att vi har ett väldigt fint badrum som resultat av en dyr renovering.
Jag tycker faktiskt att det räknas. Vi har lyckats hålla vår ekonomi i balans och har hållit oss hela, rena och vid gott hull under den tiden. Därför ger jag mig själv, och Simon, en klapp på axeln och en uppmuntrande kommentar om ett det nog blir folk av oss med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar