Jag älskar sommaren, och tycker det är något bitterljuvt över sensommar och tidig höst. I kväll botade jag min septemberblues genom en promenad runt golfbanan här i våra knutar. Jag såg en vacker hare, en gullig boxer, fullmånen och dess reflektion i ån och plockade en bedårande vacker sensommarbukett. På vår väg gick jag förbi grannens hägg och hälsade på den och ser framemot att få se den blomma i maj igen. Det blir maj igen. Det är jävligt långt dit. Tills dess tänker jag sticka in näsan i varje blommande vresros jag ser. Med lite tur blommar de ett par månader ännu.
Det finns en sak maj inte har, och det är stjärnor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar