Kanske jag har en chans ändå

att bli årets morsa. Jag gick upp för att kissa och byta om till sunkkläder efter jobbet och när jag kom ner igen hittade jag lilla älsklingen i färd med att leka marmeladlekar i köket. Och vet ni vad? Jag dömde inte omedelbart ut leken som hyss, utan frågade med vänlig röst vad hon håller på med. Och det var att fixa kalas för Simon och mig. Mycket prydligt hade hon öppnat en ask med marmelad (sylt, inte godis) och skedade upp den i ett antal engångsglas.

Jag vet vem jag kan tacka för mitt nyfunna tålamod. Blott en kvart efter att vi kommit hem, raka vägen, puttrade tomatsoppan på spisen. Ingen förbjöd, ingen blev ledsen och när marmeladkalaset var undanstädat fick vi god mat.

I Sverige heter de Middagsfrid. Inget dumt namn.