Jag är hundmänniska men har katt. En bröllopsgåva av min man som ville ha en, och vet att jag älskar alla djur. Fast katter lite mindre än andra, visade det sig. Inte går jag nu och önskar livet av Guy-katten direkt, men jag är skrämmande indifferent till vårt eget husdjur.
Utom i dag, när han av okänd orsak (hunger?) bestämde mig för att älska mig. Han lade sig i mitt knä, ovanpå datorn och började vänslas. Jag plockade lite fästingar och försökte jobba vidare, varpå kattkräket helt sonika tog och stängde min dator. Jag kan inte annat än älska sådan självgodhet och beslutsamhet.
Kanske du har en plats i mitt hjärta ändå, din lömska fan.
;-)
SvaraRadera