Första tecknet på att mina föräldrar började få knäck i lurarna var att de inte längre hörde syrsorna. De senaste åren har jag bara hört de med lägre ljud, de som tsirpar till då och då, och saknat det intensiva, ljuvliga, öronbedövande gnisslet från tusen och åter tusen syrsor. Men plötsligt en dag på landet, på en solig äng, gnisslade det så tusan. Och jag kunde inse att min 34 år gamla hörsel inte verkar vara farligt nedsatt så som det gnisslade. Tydligen har jag hållit hus vid fel ängar. Hurra!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar