blir rabaB. Men det är inte det jag tänker blogga om. Juttun är den att jag tycker sagorna om Babar är rätt poänglösa. Norisen kom med "Babar åker skidor" och bad mig läsa den baklänges. Alltså: jag läste den rätt, men började från slutet. Och den blev just inte mer poänglös. Det om något är väl ett kännetecken på dålig litteratur?
Till all lycka har hon i allmänhet rätt förfinad smak och gillar allt från Ture till Pettson. Pannkakstårtan har jag läst hur många gånger som helst, och skrattar fortfarande så jag gråter när jag kommer till slutet, till scenen med grannen och byxorna. Det gör jag faktiskt bara jag tänker på den. Frust, frust, hehe.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar