måndag 11 mars 2013

Kanske kräket har ett samvete

Vår sista katt har varit sällsynt ljuvlig i dag. Visserligen jamade han upp mig i ottan för att han skulle ut och, hoppas jag, skita, men annars har han varit kelig eller ute och när Nora och jag läste godnattsaga gjorde han sig en trevlig liten grop åt sig mellan Nora och mig och låg där och puttrade och spann.

Det mest irriterande är att de gånger han vill gosa, vanligtvis mitt i natten, trottar han in sig i ansiktet på mig eller trampar kärvänligt med klorna som på sin höjd tilltalar Ithma Hoah, Povel Ramels skinntorre självplågare. Och nu har alla Ramelfans inklusive jag själv Ithma Hoah på hjärnan - jag ber så mycket om ursäkt.

Nåväl, kvällen har ägnats åt att tillgodose och förekomma Guy-kattens alla tänkbara behov. Så är det nåt som förstör min nattsömn i natt är det sannolikt bara Ithma Hoah. Och det har han gjort förr. Sicken en påflugen melodi.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar