Jag går en Bachtin-kurs om dialogism på distans vid Åbo universitet. Vi ska skriva korta inlägg om fin- versus fulkultur, olika röster, intertextualitet och annat som är svårt men också mycket intressant. Vi ska också kommentera varandras texter. Alla skriver på finska utom jag, vilket leder till att jag inte får några kommentarer för ingen orkar läsa mina svenska texter.
Jag suttit en god stund och filat på ett inlägg som jag tyckte var klokt och bra, om hur populärkulturen visserligen har sina budskap och det är ju bra, men att jag tycker det finns en styrka i de budskap som föds i ens egna möten med konsten. De budskap som blir mina alldeles egna för att just jag mötte just det här verket just nu, med denna tolkning som resultat. Jag hade formulerat mig mycket fint, och så gick fanskapet till text och försvann! Just nu hatar jag mig själv för att jag inte skrev i word.
Det enda som tröstar mig är att det var skrivet på svenska, så ingen skulle ändå ha läst det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar