Jag har för mig att min sociala begåvning är rätt normal, eller kanske till och med rätt välutvecklad. Jag kan umgås ledigt med nya och gamla bekanta utan att, tror jag, i de flesta sammanhang vara alltför gåpåig eller reserverad. Jag känner till och förstår de flesta umgängesregler och tror jag vet när det är okej att bryta mot dem. Men ställ mig på ett dansgolv, och plötsligt blir jag som en osäker fjortis och vet inte alls vad som gäller.
Jo, i princip vet jag att man i pardans ska visa god vilja och glatt humör och försöka följa mannen. Jag tycker det är praktiskt, ur ett heteronormativt perspektiv, att det på förhand är avtalat (inrotat) vilkendera parten det är som ska leda, och vem som ska följa. Men hur i friden vet man vad karln tänker?
Min dansgolvsintuition behöver finkalibreras.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar