onsdag 16 oktober 2013

Jag betalar - lämna mig nu i fred!

Två gånger har jag åkt dit när välgörenhetsorganisationer bett mig bli månadsbetalare: Unicef och SOS Barnbyar får en peng av mig varje månad. För att jag är tacksam över att jag kan. Mitt enda samhällsengagemang för tillfället är dagis föräldraförening, och där jag inte har tid kompenserar jag med en liten peng.

Men vem i hunnan tror jag ska bli glad över att en telefonbrud ringer mig en vardagkväll för att tacka mig för mitt bidrag? Har det inget vettigare att göra med sin tid? Visserligen är jag glad över att hon tog reda på om jag vill ha e-post från dem i stället för att bara anta att jag nog säkert vill det - nu fick jag ju faktiskt chansen att meddela att jag varken vill ha e-post, vanlig post eller telefonsamtal utan bara att de gör maximal nytta med min modesta donation.

Den största nyttan med att välja bra ändamål och ge dem en peng är att man kan be andra organisationer lämna en i fred - man kan inte ge pengar till alla. Utöver det vill jag att min e-postlåda, postlåda och telefon används till sådant jag bett om. Och vill jag veta vad de gör (vilket jag vill, men betydligt mer sällan än man kan anta att de tror att jag vill) hittar jag dem på internet.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar