Gå inte till Borgbacken med en ingenjör!

för han sitter och analyserar gnisslande bultar ur ett hållfasthetsperspektiv. Ignorance is bliss!

Fast ingenjörsdöttrarna (Nora och jag, döttrar till var sin ingenjör) stortrivdes. Det är magiskt att se Borgbacken genom en tvåårings ögon för första gången på 32 år. För min Helsingforspingla till mor var Borgbacken ett ungdomsparadis på 50-talet, så var det för mig och det är det fortfarande. Ungdomarna ser annorlunda ut: i Top Spin (som det hette på 90-talet, kan inte vänja mig vid de finska namnen) satt en rad beslöjade somaliska flickor och det gläder mig att se dem skapa sin egen ungdomskultur i sin sommarstad. Liksom jag gjorde och mamma före mig. Och Nora, som premiäråkte efter att först ha fått utforska Sea life. Salighet och extas. Och med ett Blixten McQueen-häfte i dra i snöret på vägen ut visste lyckan inga gränser. För någon av oss.