söndag 12 juni 2011
Prkl
På Fallkulla gård såg vi storögda på när djurskötarna selade en häst. Hästen passade på att nafsa en av dem i sidan, varpå hon fräste åt hästen och åkallade djävulen på finska. När hon såg oss urskuldade hon sig hastigt för att hon svurit inför mig och mitt lilla barn. Jag log milt och konstaterade att vår dotter nog redan är fullärd var djävulen och hans öknamn beträffar, på båda inhemska. Och nationalordet med. Men det var ju snällt att tänka på hennes odödliga själ: den har jag aldrig kommit att tänka på själv.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Man ska lära sina barn "hela språket". Ingenting konstigt med det. Våra svordomar handlar åtminstone inte om att mamman eller mormodern till personen (eller hästen) i fråga är prostituerad. Jag tycker att våra små fan-i-helvete är ganska oskyldiga faktiskt.
SvaraRaderaJag håller med! Men i mitt hela språk ingår även anatomiska ord och uttryck. Och de är inte på latin, kan jag tala om. Till mitt försvar kan jag säga att jag använder dem jämställt, och jag använder inte ord som är avsedda att kränka andra personer genom att anspela på deras sexuella preferenser, eventuella promiskuitet eller kromosomavvikelser.
SvaraRaderaHittills har vår lilla älskling valt att experimentera med hädelserna i familjens sköte, och könsorden har hon lämnat i fred. Jag hoppas det fortsätter så.