Medelåldern

När infaller den egentligen? Vi hade diskussionen på jobbet i dag föranlett av att en kollega fyllde 35. Vissa tyckte den kommer senare, andra att den är ett sinnestillstånd. I Jane Eyre, skriven på 1850-talet beskrivs Mr Rochester som inte ännu i medelåldern och då är han 35. Jag tror dessutom medelåldern inföll tidigare förr i tiden då folk i allmänhet inte levde lika länge.

Men vilken ålder kommer sen, då? Mina föräldrar är 65 och 67 och de är varken i medelåldern eller åldringar, de är bara gamla i största allmänhet. Ett ålderstecken är att mamma har börjat klippa upp godis- och andra påsar vilket min mormor gjorde på gamla dar.

I dessa Peter Pan-tider då folk inte vill bli stora är det bara att inse att tanten är död. Ni vet hon med knälånga blommiga städrockar som knäpps framtill ända ner. Vår föräldrageneration kommer att dö i jeans.

Själv älskar jag att vara vuxen och tycker att barndomen och framför allt ungdomen är svårt överskattad. Jag älskar den integritet vuxendomen medför och är stolt över mitt liv och min kropp som fyller 34 på torsdag. Stolt över vartenda år. Jag hoppas också kunna åldras med värdighet och kommer att välkomna rynkor och gråa hår den dag de hittar mig. Jaja, några rynkor har väl redan hunnit upp mig, det erkänner jag. Men 34 är faktiskt ingen ålder att krisa över. Det är innehållet i vissa år som ställer till med kris för mig, inte åren själva.