Böcker man får kämpa sig igenom

Jag har väldigt lätt för att lämna böcker olästa om de inte griper tag i mig direkt. De senaste veckorna har jag arbetat på Dickens A tale of two cities och nu har jag kanske femton sidor kvar. Ungefär tvåhundra sidor fick jag läsa innan den grep tag i mig, och trots det fick jag kämpa, men nu kan jag knappt sluta. Snacka om väl genomarbetad intrig! Tjechov har sagt att om man hänger ett gevär på väggen i akt ett måste den avfyras innan pjäsen är slut. Här finns minsann både gevär, mystiska koder i fängelsehålor, länsade gravar och undangömda systrar som nämns i förbigående och sedan plockas fram vid lämpliga dramatiska höjdpunkter. Inte att undra på att det kändes snårigt i början.

Nu med femton sidor kvar rullar huvudena för fullt. Boken handlar om London och Paris under franska revolutionen.

Nästa i tur är Twilight.

Tillägg: Twilight suger. Det kunde vara ett gott betyg - det är ju fråga om en vampyrbok - men det är det inte. High school-dynga med osannolikt beige persongalleri. Om jag får höra om Edwards perfekthet en gång till så trottar jag vitlök och krucifix i halsen på honom.