Jobbigare än Bibeln - men nu är den läst!

Jag firade Jennydagen med att hetsläsa och blev äntligen klar med The golden notebook av Doris Lessing - boken jag kämpat med i över tre månader. Ja den var bra men jag tycker den var för tungläst. Den var spretig med de fem olika dagböckerna som tidvis var sega, även om det också var intressant att läsa om samma händelser ur olika perspektiv. Det var spännande att läsa om Annas olika affärer och förhållanden - med tanke på att boken kom ut på 50-talet måste den ha upplevts som väldigt promiskuös. Själv har jag varit tillsammans med samma man i sjutton år och aldrig haft något längre förhållande med någon annan och när jag läser om den maktkamp mellan könen som Lessing skildrar är jag lättad att jag har sluppit all den ängslan och väntan som huvudpersonen Anna brottas med. Efter sjutton år med samma man är det inte så hemskt mycket som är spännande så där till vardags, men det frigör en massa energi som kan läggas på annat. Och roligare.

Sedan handlade boken ganska mycket om livet i en koloni i Afrika och om kommunismen i Europa. Framför allt skildringarna av partipolitiken vara både intressant och dödtråkig.

Det tog mig ungefär lika länge att läsa Bibeln, men den krävde mindre koncentration - i huvudsak för att den består av så många fristående böcker. Och vissa delar, som krönikeböckerna, kan man skumma igenom för man vinner inte så mycket på att läsa vem som fick vilka barn med vem och hur många hundra år gamla de blev.

Det är rätt meningslöst att jämföra Lessing med Bibeln och jag gör det enbart för att de kostade på ungefär lika mycket. Och i slutänden var Bibeln definitivt mer läsvärd, vilket fortfarande är en poänglös jämförelse, men ska man sätta ner tre månader av sitt liv på att läsa något förhållandevis jobbigt rekommenderar jag Bibeln mer.