Det är mycket som ska hinnas med, alltid. Litegrann vill jag fylla bilen med gamla betongplattor och bildäck och köra till tippen, och dessutom komma i kapp med tvätt, upphängning, invikning, uppackning och sedan förstås läsa Ulla-Lena Lundbergs fina roman Is. I dag var Nora hos mormor och morfar och jag hade några timmar för mig själv och i rena hetsen över att tycka att jag måste använda tiden maximalt effektivt blev det platt intet av alltihop. Jag åkte visserligen till en inredningsaffär för att titta på tyger till stolsitsöverdrag, men därefter var det stopp. Sen satt jag och slösurfade och åt körsbär.
Jag har ett behov av att alltid se till att jag vet var jag har mig själv, så till den grad att jag helt enkelt inte klarar av att tänka ut vad jag borde göra härnäst innan jag fått ladda batterierna. Å ena sidan en bra egenskap och ett effektivt skydd emot utbrändhet. Å andra sidan önskar jag att startsträckan inte alltid var fullt så lång. Eller att jag åtminstone kunde kasta mig över en njutbar roman under de lediga stunderna och inte bara sitta och stirra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar