söndag 22 september 2013

Hemma igen

Stockholm var fint. Det var Nordkurs årsmöte vilket betyder att kursarrangörerna och -koordinatorerna från de nordiska länderna kommer samman, umgås och utbyter erfarenheter av kurserna. Helt klart är att kurserna behövs: det är värdefullt för nordiststudenter och blivande lärare i språk och litteratur att lära sig om språket och litteraturen i de olika länderna, och få erfara den nordiska språkförståelsen i praktiken. Den respons jag fått av mina studenter visar att de visserligen uppskattar undervisningen och ger den gott betyg, men att det viktigaste är att de får lära känna varandra och samtala med varandra. I centrum står ett nordiskt land, värdlandet, men allt handlar i praktiken ändå om hela Norden eftersom studenterna jämför förhållandena med sina egna länder. Och åker hem och kan förhoppningsvis sprida att Norden är en viktig språklig och kulturell gemenskap.

Programmet var bra och vädret härligt. Guidad tur i Bergianska trädgården (jag älskar botaniska trädgårdar, särskilt vackra höstdagar när det fortfarande finns gott om blommor och grönska), på Vasamuseet och i Gamla stan. God mat och dryck. I natt var jag last woman standing, något jag inte minns när det hände sist.

Och i december åker vi dit hela familjen, och då hinner jag ta det lugnare och se mer. Jag älskar Stockholm. Det var där vi var på bröllopsresa, och så småningom börjar jag ha koll på hur de olika stadsdelarna hänger ihop med varandra.

Och trots att jag är trött och har krabbis känner jag mig utvilad på något märkligt vis.

5 kommentarer:

  1. Hej Jennysen�� Jag älskar också Stockholm, favoritresemål med familjen! Jag läser ofta din blogg trots att jag är dålig på att kommentera... Ensidig kommunikation�� Men kanske jag blir bättre, kram Heidi

    SvaraRadera
  2. Tack, fina, för att du gör ett avtryck! Jag kan se hur många som läser men inte vilka de är, så det är superroligt med små hälsningar. Vad roligt att du läser här! Kram.

    SvaraRadera
  3. Bergianska trädgården är jättefin!

    Egentligen borde det vara obligatoriskt (eller åtminstone mycket starkt rekommenderat) att studera minst en Nordkurs, helst en el två terminer, i annat nordisk land om man läser på Nordica. Det är egentligen otroligt att man kan läsa ett språk (gäller de andra språken också, vad jag vet) och bli utexaminerad utan att ha vistats i landet där det talas som majoritetsspråk.

    Och jag läser regelbundet, men har varit lat med kommenterandet, sori.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, Koko, för att du lämnar avtryck! Jag har ju varken varit på Nordkurs eller på utbyte, men har tack vare CISV (jag var på barnutbyte i Danmark en värdefull sommar när jag precis fyllt 13) och kör fått goda vänner både i Danmark och Norge, och framför allt Danmarkskontakten har gett mig en helt annan syn på det landet. Få se om det blir postdoktoralt utbyte någon sväng, jag hoppas ju det. Lund vore fantastiskt.

      Radera
  4. Jag tänkte nu framför allt på dem som inte talar ett nordiskt språk som modersmål.

    Lund är en fantastisk stad, men när jag studerade där på 90-talet var jag överraskad av hur svårt det var att komma in i kretsarna. Jag var t.o.m. med och grundade en finlandssvensk förening där, vilket jag aldrig hade trott. Jag skulle kanske ändå rekommendera Danmark. Eller Norge, jag är väldigt förtjust i Norge o drömmer om ett år i Tromsö :-)

    SvaraRadera