onsdag 21 augusti 2013

In my backyard

På vår gata finns ett hem för psyksjuka. Det tog ett tag att inse att det var det det nybyggda tegelhuset i tre våningar var för vi hade inte informerats. Och varför skulle vi det? Staden hade köpt marken och byggde boendet på sin mark.

För det springer inte omkring några hoande dårar på vår bakgård. Inga nakna yxmördare har vi sett, inte ens en liten baglady. Däremot har jag ibland sett folk som beter sig på ett sätt som på ett svårdefinierbart sätt påminner mig om mina föräldrars granne som lider av schizofreni. Inte heller han gör särskilt stort väsen av sig - ibland patrullerar han av och an framför sitt hus och någon enstaka gång har har dirigerat osynliga trupper, helt utan synliga vapen. Den som lider mest av hans schizofreni är givetvis han själv, och säkert hans anhöriga inte grannarna alls, han är artig, trevlig och belevad men lite skygg.

I och med hunden har jag kommit i närmare kontakt med invånarna i boendet - det finns många som vill klappa en liten vit leksakshund och hon ställer villigt upp. Tengil gör ingen skillnad på mentalpatienter och andra dårar. Och det är inget fel på mentalpatienterna - de är sjuka bara. Jag har svårt att förstå hur de ser sin värld, men ännu svårare har jag att förstå hur Teuvo Hakkarainen ser sin, och han har mig veterligen ingen diagnos. Jag litar på att de som har en diagnos, har rätt medicinering och rätt att röra sig ute är vilka medborgare som helst. Som behöver någonstans att bo. Till exempel på min gata. Där jag aldrig hört någon klaga över att mentalvårdsenheten finns där, där jag trivs med fina, toleranta grannar och plats för alla. Både finnairchefen i det nybyggda palatset och poligubbarna i asbesthuset som glatt brukar vinka åt mig med ena handen medan de håller pitten i den andra när de pinkar i buskarna.

Och så finns det folk i Esbo som klagar över att staden vill bygga ett litet hem för ett fåtal vuxna personer med funktionshinder. "För att flygekorrarna blir störda av all taxitrafik". Till och med de är välkomna hit till min bakgård. Jag kan bjuda på hundpromenad och lite fördomssightseeing. Men några hoande dårar med yxa kan jag tyvärr inte visa upp. Inget taxirally heller.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar