torsdag 15 mars 2012

Legodebatten

Peppe tipsade om/varnade för debatten om legos bidrag till könssegregeringen och att många av husis läsare verkar tycka att det är på tiden att någon segregerar lite. För det här rabiata feministiska tramset har gått helt för långt.

Jag tror vi får fortsätta bråka, hör ni. För varför, varför måste vi absolut göra en könsindelning som är helt svartvit? Är det bara jag som tycker Lego city med realistiska brandstationer, sjukhus, betongblandare och annan urban infrastruktur är väldigt lockande? Serien är hur kompatibel som helst med brios tågbana och duplos djurpark. Och Sylvanian families-djuren, gormitmonstren och våra hajar och maneter i plast. Då kan vi börja snacka fantasilekar. Jag får vid 34 års ålder våldsamma ryckningar i lekfingrarna när jag står vid den hyllan på Toys are us, men hittills har jag lyckats hålla mig. I väntan på att mitt förkläde ska nå "små lego"-åldern.

Men stackars Nora som har en sån butchmorsa. Hon kommer att få en helt förvirrad sexualitet och sannolikt för låga östrogennivåer, och allt är mitt fel. Som inte med gälla, förtjusta utrop uppmuntrar min treåring att leka med miniatyrläppstift och legos så kallade vänner.

10 kommentarer:

  1. Sedan har hon dessutom en pappa som kommer att tvinga henne att vara intresserad av bilbanor. Jag håller redan på att planera huruvida det skall vara Scalectrix eller Carrera.

    SvaraRadera
  2. that's the spitit! i dessa tiden av dumhetsutmattning är det så himla skönt och uppfriskande att läsa om kloka människor med barn.

    SvaraRadera
  3. Simon: äntligen får även jag indirekt en elektrisk bilbana! Min bilbaneönskan var en signal som inte noterades när jag var barn, eftersom mina anhöriga bara förstod att lyssna på barbie- och fabulandsignalerna. Som också fanns. Men man ser det man väntar sig att se.

    Peppe: Visst! Vi väljer att fucka upp henne på vårt alldeles eget sätt, inte på legos.

    SvaraRadera
  4. Svar
    1. Fast Barbie är en annan historia, jag måste skriva inlägget till Barbies försvar en vacker dag. En annan dag. Bara med tanke på vår lunchdiskussion i går.

      Radera
  5. Ja jag är i alla fall råstolt över att jag kan byta proppar, reparera ett cykeldäck, byta ringar på bilen och tapetsera en vägg. Dessutom kan jag sminka mig, göra frisyrer, stryka och laga mat. Surpuppan kan troligen ochså alla dess konster? Vet inte om våra föräldrar uppfostran var ett medvetet val att skita i könsegregerin, men ganska normala tycker jag vi är och inte hemskt förvirrade.

    I bussen häromdagen togs det förgivet att mitt lilla flickebarn var en pojke. Förstår dock nog att det kan vara förvirrande för mannen i bussen att avgöra könet, då Tösen ligger i en limegrön barnvagn under ett knallrött virkat täcke och suger på en ljusblå napp som är fäst i hennes mörkblå halare med en ljusröd "diignlisa" och på hjässan har hon en ljusgul hemstickad mössa.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nora togs också ofta för pojke, och jag har begått samma misstag själv. De flesta bebisar ser väl ut som ... bebisar helt enkelt. Och så vill man bita tungan av sig för att man själv trampar i klaveret.

      Faktum är att vi inte är lika omnipotenta i vår familj som ni i er - i den mån vi nu hör till skilda familjer. Jag önskar att jag kunde byta däck på bilen (cykel går fint) men jag har aldrig försökt och är för lat och bekväm för att propsa på att få göra det själv. Och Simon Surpuppa har i för mycket chili, fast det är väl mer smaksak än en kunskapsfråga. Men visst, ska jobba på bilservice och kapa ytterligare en tumme som växer mitt i handen. Roligt att du läser här, för resten!

      Radera
  6. Just den där diskussionen har jag inte orkat läsa, det räcker med att följa med hen och kvinnors armhålehår i svenska medier just nu...

    Det är fascinerande hur otroligt provocerande det kan vara att inte vilja följa en skarp han/hon-dikotomi. Många av argumenten förvirrar mig också. Jag menar, antingen är människorna uppdelade i två olika kön, som är olika vad vi än gör för att utplåna skillnader och då kan det väl inte spela nån roll vad man(!) använder för attribut, vilka leksaker barn får eller vilka färger de kläs i. Eller så är könsidentitet flytande och påverkas av omgivningen, i vilket fall det verkar väldigt påklistrat och egendomligt att insistera på att en viss uppsättning könsorgan ska ha vissa specifika attribut.

    Jag hittade förresten en bra teckning på Lady Dahmers blogg nyligen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Klokt skrivet. Ska kolla Dahmer bara jag hinner!

      Radera
  7. "Lady Dahmers blogg nyligen" är alltså en länk, men det syns inte. Bättre såhär?

    SvaraRadera