Efter att i över ett halvår ha tränat två gånger i veckan har jag nu unnat mig snygga träningskläder. Den som sade att man tar i hårdare när man har tajta träningskläder har rätt. När jag känner mina muskler spänna sig mot tyget vet jag att jag orkar vad som helst. Leende döden (Mirja är hennes riktiga namn) kan piska mig till vilka prestationer som helst när jag har på mig mina svarta tajts gjorda av återvunna plastflaskor.
I går kostade jag på mig ett blårandigt träningslinne. Jag har tittat på det länge, och nu fanns bara ett exemplar kvar i min storlek, och det satt på en skyltdocka som vi fick stycka för att plagget skulle gå att ta av.
Men rubriken för detta inlägg är nog den falskaste marknadsföring jag någonsin använt mig av. Numera är jag snyggt klädd när jag tränar. Likväl är jag ett svettigt, rödflammigt och grimaserande snyggo.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar