I morse började jag på Flugtämjaren, en roman skriven av Erik Wahlström, som handlar om Runebergs sjukdomstid. Erik Wahlström skrev också romanen Gud som börjar med att universum skapas genom att Gud får orgasm, vi är med andra ord ett resultat av hans sädesuttömning, så jag väntar mig att inte heller Runeberg kommer att behandlas med någon större respekt. Hittills verkar den bra. På en av de första sidorna får jag veta att Beelzebub betyder flugornas herre. Vilket får poletten att trilla ner när det gäller titeln till romanen Flugornas herre. Intertextualitet rockar.
I går kväll avslutade jag Damerna i Missalonghi (The ladies of Missalonghi), en fantastisk liten feelgoodroman om en hunsad ungmö som plötsligt förses med ouppbygglig litteratur av en nyinflyttad bibliotekarie och plötsligt börjar tala om för sin snobbiga släkt exakt vad hon tycker om dem. Det var en klok modersmålslärare som i tiderna stack romanen i händerna på mig i tonåren, och den har hängt med sedan dess. Nästan helt utan min förskyllan har den hamnat på årets boktävlingslista och i dag ska jag låna ut den, så jag passade på att läsa den först. Och tycker fortfarande att den är alldeles, alldeles underbar. Låten er inte förskräckas av att den är skriven av samma författare som Törnfåglarna: i denna roman har en blind höna av allt att döma hittat ett korn.
Efter ungefär halva The Independence of Miss Mary Bennet, kan jag konstatera att det är exakt samma bok en gång till, fast längre och med det besvärande bihanget att en massa personer redan har utmejslade karaktärer som författaren på något sätt måste förhålla sig till. Jag är inte särskilt impad så här långt, Missalonghi är en betydligt bättre bok. Så tur att det blev Murder at Pemberley och inte The Independence som hamnade på läslistan i sällskap med Pride and Prejudice.
SvaraRaderaDå kan jag med andra ord med gott samvete låta den vila tills åretslästävling är slut. P.D. James har jag precis beställt från Adlibris, hoppas jag får den i morgon!
RaderaDen finns i min hylla, kanske jag ska flytta den till min "hyllvärmare att läsa under året"-hylla :-) Samma författare har skrivit en annan liten pärla, Tim, om vänskapen och kärleken mellan en medelålders kvinna och en ung, vacker och utvecklingsstörd man. Den läser jag om lite då&då.
SvaraRadera(Jag har läst Törnfåglarna också, det har jag. Men bara en gång.)
O ja, läs, läs! Jag har också läst Tim, men det är länge sedan. Och den är ju betydligt mer komplicerad och provocerande än Missalonghiboken.
RaderaOoo, Missalonghi-boken är en av mina favorit feelgood-böcker. Lämplig att läsa när intellektet tagit slut och utrikesredaktörsvardagen består av alltför mycket blod och våld och hemskheter. Och ändå är den ju ingen hjärndöd-ljusrött-fluff-roman!
SvaraRaderaMitt fjortonåriga jag identifierade sig hårt med Missy och många gånger önskade jag mig en Una som gett mig modet att tala om för folk vad jag anser om dem. Fast det hände visst något med mig också efter trettio: folk gör klokare i att passa sig än när jag var yngre.
Radera