Jag älskar Selma Lagerlöf, med undantag för Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige som tiden i rask takt sprungit ifrån. Eller: den följer inte en romannarratologi för den är ju en geografibok, så den funkar varken särskilt bra som roman eller som geografibok. Gösta Berlings saga som jag håller på med som bäst är fantastisk. Han är en försupen präst, loser och ynkrygg som ändå har en viss charm som flickorna faller för. Jag misstänker att den kvinnliga kärleken kommer att rädda honom och föra in honom på den smala vägen - så brukar det gå hos Lagerlöf - men jag vet inte vilka vägar målet kommer att uppnås. Och hittills är vägarna sensuella och det är starka känslor som svallar. Jag ser framemot läggdags och dagens lässtund.
Jag såg den för många år sedan med min syster Annika som stumfilm på Filmarkivet, med den gudomliga Greta Garbo i huvudrollen. Det enda jag minns är att de jagades av vargar och den scenen har jag redan läst, så minnet har jag ingen stor nytta av. Kanske lika så bra.
Hur som helst hoppas jag det går bra för majorskan. Hon är den av personerna jag mest ömmar för. Och Selma romantikern är minsann ingen pekpinne och moralist, utan älskar oss människor och sitt persongalleri med svagheter och allt. Läs, läs!
O ja, älskar Gösta Berlings saga! Läste den för flera, flera somrara sedan och var fullkomligt trollbunden av Lagerlöfskans berättarkonst. Har ju som plan att vallfärda till Sverige på författarroadtripo, med Värmland som mål. Lagerlöf, Tegner, Fröding.
SvaraRadera"Äntligen stod prästen i predikstolen." En av de bästa inledningar jag vet :-)
SvaraRaderaLagerlöf är fantastisk. Jag fastnade nyligen i Kejsaren av Portugallien på jobbet och satt vid disken och snyftade ;-)
Jag läste precis ut den i morse. Och älskade den. Från den första, fängslande raden till slut. Majorskan rockar, det var bara synd att hon inte fick leva och återta makten. Jag skulle ha stått ut med henne lite till.
SvaraRadera