Sådärja, nu har mitt humör landat på normalare nivåer. Ni som höll på att börja spy av gårdagens äckelglättiga blogginlägg kan börja läsa igen. Problemet stavas G-U-Y-K-A-T-T-E-N. Jag har haft katt i nära nio år och det kommer aldrig att bli min juttu. Jag svär: Guy-katten blir min sista katt. Jag kommer inte att göra slut på kattfan, tvärtom kommer jag att fortsätta förlänga mitt lidande genom att ge ohyran mat. Men jag ser fram emot ålderssvagheten, å vad jag gör det! För då kommer sprutan fram.
I dag har den sprutkackat på Noras golv (var annars?) och täckt in det med hennes legobroschyrer. Tacka fan för att den inte valde Bamse-tidningarna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar