Kommade vecka är det jag som står i fokus. Och Nora förstås: hon var ömsom i mormors ömma vård, ömsom valsade hon runt mellan sina kavaljerer, våra gudsöner Tim och Felix, som tillsammans med sina föräldrar såg till att vi fick sjunga Matteuspassionen under fyra av veckans kvällar. Nu när hon sett till att få sitt under en lång och intensiv söndag är det jag som behöver mitt. Till en början ska jag se till att besöka mitt tempel redan i morgon, jumpasalen på Vanda Arbis. I morgon ett välbehövligt pilatespass och den älskade slaktarjumpan på fredag.
Sen har jag backat föräldraföreningens möte på tisdag för att med gott samvete kunna ägna kvällarna åt vederkvickande flickkvällar och att på tu man hand och i större sällskap få hänga med finaste Australienresenären. När jag har fått mitt har jag mer att ge familjen och jobbet. Ett par smulor ska väl bli över till föräldraföreningen med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar