Ofta samtidigt. På stan. I dag var det Flugtämjaren som jag har ett kapitel kvar av. Plötsligt hör jag en röst bakom mig: Så intressant kan det väl inte vara. Det var vår dirigent. Och nej, så intressant är det inte heller. Därför vill jag avverka den så jag kan börja med något intressantare - gärna så intressant att jag faktiskt krockar så där lite lagom.
Jag läste "Här ligger jag och blöder" (Augustvinnare i barn- och ungdomsklassen förra året och utgiven av min kompis Ada, som jag är grymt stolt över) när jag gick från bussen till dagis för att hämta Rasmus i dag. Men jag krockade inte med någon och träffade inga bekanta, så det passerade nog ganska obemärkt för alla utom mig själv. För det var faktiskt ganska länge sedan jag läste gående.
SvaraRadera