För tio månader sedan skrev jag det här efter att min dotter på Polarn och Pyret hört att affärens tågbana är till för stora pojkar och att hon borde ha förstånd att släppa ifrån sig lyftkranen hon trots allt lyckats få tag på. I dag var vi där igen. Fast i dag var det hon som var fru på täppan och roffade åt sig och domderade, på svenska, men så övertygande att budskapet nog gick hem hos de finsk- och rysktalade små barn som hon hunsade. Tills jag kom på henne och gjorde processen kort med busfasonerna. Fast lite stolt är jag: nästa mupp som försöker lura henne på roliga leksaker genom att åberopa könsroller lär åka på en välförtjänt propp.
Smilla, en av landets klokaste, roligaste och bästa bloggare, skriver om rädslan för feminism och slår huvudet på spiken som vanligt. Mer rätt till plats och mer empati. För alla. Av alla.
Puss! P.S. Kan kommentera nu, äntligen!
SvaraRaderaHeja Nora!
SvaraRadera