I mitt nya arbetsrum har jag söderfönster. Precis nu lyser solen mig rakt i ögonen: jag kan inte se Domkyrkan för solen lyser så starkt. På grund av det intensiva ljuset blir allt i mitt synfält lite blått och jag tror inte det är så jättehälsosamt för ögonen. Samtidigt knarkar min solsvultna hjärna ljus och det känns lite hädiskt att dra ner spjälgardinen när ljuset äntligen är här. Ja jag vet, spjärgardiner tillåter mellanting mellan allt och inget. Men en del av mig vill gärna ha allt.
Ja! Fram för mera sol:-) När jag jobbade i huvudbyggnaden blev jag alltid lite irriterad på att folk ville ha ner gardinerna när solen sken in, för de kunde inte se skärmen eller blev bländade. Mesar, tyckte jag;-) På vintern alltså - på sommaren blev det lätt lite för mycket av det goda, då steg temperaturen i bibban över 30 grader...
SvaraRadera