Min högst personliga åsikt, som jag uttrycker på min högst personliga blogg, är att den som säger "Jag är inte homofob/rasist/mansprästmotståndare/valfritt fuluttryck är just precis det den påstår att den inte är. Det är en klassisk retorisk disclaimer som gör att den talande/skrivande försöker fråntas allt ansvar för vilka än homofobiska/rasistiska/sexistiska eller annars bara idiotiska anmärkningar som kommer därefter. Men tyvärr, eller till all lycka, är det inte så det funkar. Den som säger något rasistiskt eller homofobiskt
är just precis rasist eller homofob (inte sällan båda!), oavsett hur trevlig, intellektuell eller hipp den vill att man ska tycka att den är.
Och den som säger att presidenten måste vara hetero, eller i varje fall ska låta bli att leva i ett homosexuellt förhållande, men ändå inte är homofob - ja vad är den? En hycklare? En fegis som tycker det är okay att mobbarna ska få bestämma hur Finland ska se ut?
Man behöver varken gilla eller rösta på Haavisto. Eller Niinistö heller för den delen, bara man röstar. Men kan vi komma överens om att "jag är inte homofob - men"är lika barnsligt som tvärtomspråket - som de flesta barn lägger av med innan de når skolåldern.
Jep. Om jag hade fått en euro för varje gång jag hört, "jag är inte (sätt in valfritt adjektiv här), MEN..." bara under denhär presidentkampanjen så skulle jag vara en rik kvinna nu. Oxymoron kallas det på engelska, kommer inte på den svenska termen. Det är ju inte så länge sen man uttalade sig på samma sätt om kvinnor; visst ska kvinnor vara jämnställda, MEN det passar ju sig inte med varken det ena eller det andra. Man kan inte heller påstå att man är för jämnställdhet men emot en neutral äktenskapslag. Det funkar bara inte så. Equal but separate, liksom. Var och en har rätt till sina värderingar, men våga åtminstone uttala dem tydligt i så fall. "Jag är inte rasist, men..." You're fooling no one.
SvaraRaderaSannerligen håller jag med dig!
SvaraRadera