Pappa kom hem, för vi längtar efter dig!

Simon är i Madrid fram till sent på fredag kväll. Han har redan varit borta i en vecka. Andra natten utan pappa vaknade Nora klockan tre, tassade in till mig och mumlade sömndrucket att hon inte vill vara utan sin pappa. I går morse menade hon att vi inte klarar oss utan pappa. Lilla fin-ungen, du behöver inte vara utan din pappa särskilt länge till. Visserligen tycker vi båda att fyra nätter till är i längsta laget, men det går ingen nöd på oss alls.

Jag rapporterar all saknad till Madrid per sms. Sent på fredag kväll ska vi stå i ankomsthallen med blommor och pussa på vår stora älskling. Samtidigt noterar jag att Simons och min närvaro och frånvaro skiljer sig från varann. Jag är mer påtaglig i min närvaro, han i sin frånvaro. När alla är hemma är jag den hon pysslar, stökar och går på äventyr med, Simon den hon umgås passivt med, med tv och dataspel. Samtidigt är det också jag som oftare rest bort på några dagar, och jag tror att hon aldrig frågat efter mig eller uttryckt sin saknad i lika konkreta ordalag, förutom den gången vi mot min vilja var separerade i åtta dagar när hon blott var ett och ett halvt, då hon de sista dagarna lär ha gått omkring och hulkande upprepat "Mamma kommer" i ett försök att övertyga sig om att jag nog kommer tillbaka. Det var vidrigt och hjärtskärande för alla parter. Och sådant som trots allt händer här i världen, också av mer tragiska anledningar än tredjehandssviter av vulkanutbrott.

Pappa har alltid funnits till hands. I hans frånvaro blir hon mammigare. Mammig är hon annars också: Simon får ofta höra att han inte ens får titta på henne, att han inte ska komma in i hennes rum och andra direkta elakheter, men nu när han är borta vill hon inte sova borta (annars inget problem) och vaknar om nätterna och kommer in till mig, vilket heller aldrig händer annars.

Fyra nätter till av tassande bara fötter mot golvplankorna, en sömnig kind mot min och att vakna bredvid en snusande ljuvling, varm som ett nybakt bröd. Sedan har jag mitt tröskverk till snarkare på sin plats i sängen bredvid mig igen. Det går ingen nöd på oss alls.