Det bästa jag läste i fjol

Det bästa jag läste i fjol var Lanthandlerskans son av Lars Sund och Lady Chatterley's lover av D.H. Lawrence. Bokklubben höll med mig om Sund, som jag bloggat om här, men inte om Lawrence, som jag bloggat om här. De gillade inte slutet men det gjorde jag. Bästa faktaboken var Silent spring, som handlar om miljögifter och var ett banbrytande verk på 1960-talet, då man för första gången fick upp ögonen för hur gifterna ackumuleras i kroppen på djur högre upp i näringskedjan, vilket ledde till att en hel del preparat förbjöds. I västvärlden.

Det sämsta var utan tvekan The litigators av John Grisham.

Och jag kom på tredje plats. Inte illa, med tanke på att jag inte läste för att vinna i år.

Jag älskar vår läsklubb. Att ha en lista på mer eller mindre bra verk, som vänner antingen rekommenderar eller själva vill läsa, har fått upp mina ögon för verkligt bra böcker. Och har gett mig en anledning att ta mig an klassikerna. Min tävlingsinstinkt gör dessutom att jag läser med ett helt annat fokus och därför är mindre benägen att lägga ifrån mig halvlästa böcker bara för att jag stöter på lite motstånd, och på det sättet har jag fått nya favoriter som jag aldrig hade läst ut annars. I år vill jag läsa Torka aldrig tårar utan handskar-trilogin, Is, Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz, Ulysses, Frankenstein och kanske, kanske försöka mig på På spaning efter den tid som flytt. Än en gång. Och kanske lyckas den här gången. Har ni något bra tips på annat som ska läsas i år?