Pjäsen var bra. Vad de båda ångrarna hade gemensamt var att ingendera av dem egentlige kände sig som kvinna utan bara ville ha ett nytt liv. Den ena, som hörde till de första att byta kön i Sverige, bytte bland annat för att legitimt kunna leva med en man i en tid då homosexualitet var kriminellt. Den andra, som i hela sitt liv fått höra att han var vek och kärringaktig, tänkte att han kanske var det men ångrade sig genast efter operationen.
Budskapet var kanske att kön schmön. Att man å ena sidan aldrig kan vara lycklig, oavsett kön eller andra attribut, så länge man föraktar sig själv. Men att man å andra sidan kan vara lyckligt könlös, eller flerkönad, om man älskar och respekterar sig själv.
Och det här handlar inte om transpersoners rätt till könsbyte, som jag anser är självklar. Utan om att människans behov av normer och stämplar behöver luckras upp. Vi är många, vi som av en eller anledning inte passar in. Jag tror faktiskt att det gäller nästan alla människor.
Fast pjäsens budskap var ingalunda enkelt utan pjäsen var mer filosofisk och mångbottnad än jag hade väntat mig. Se den och gör din egen tolkning. Du har två veckor på dig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar