Jag har blivit min mamma!

Min älskade mamma, som jag beundrar på fler sätt än jag själv riktigt begriper, är en förebild på så många sätt. Jag vill gärna bli som hon. Och på ett sätt har jag lyckats: hon är kvinnan som kan köra flera kvarter med en kamera på biltaket och till all lycka hitta den, på biltaket, när hon stannar nästa gång. Jag minns också att hon, när min syster var baby, hade ställt ifrån sig en vällingflaska någonstans, och helt enkelt inte hittat den och varit tvungen att göra en ny. Ett par dagar senare hittade jag den bland spritflaskorna - hon hade gäster den kvällen och hade helt enkelt lyckats multitaska bort flaskan. För att inte tala om hur hennes bortsprungna diamantring plötsligt dök upp i en låda med böcker i skolan där hon jobbade.

I början av veckan var jag tvungen att fylla på olja i vår bil. I går när Simon varit och hämtat bilen som i fredags dog vinterdöden på dagis gård meddelade han att någon under natten stulit oljelocket. Riktigt så illa var det inte: det var bara jag som, lite stressad av att få ihop logistiken, glömt att skruva på det igen och lämnat det någonstans innanför motorhuven. Och när han hittade locket låg det mycket riktigt inne bland motorns delar. Ingen skada skedd, den här gången.

Så tankspriddhet: check! Jag hade kanske hellre liknat mamma i hennes villkorslöshet när det gäller att ställa upp för sin familj och sina vänner. Eller i hennes generositet. Eller i hennes gästfrihet. Nå, kanske det hinns med, om jag får leva länge nog.