Jag kan inte släppa brottningen, utan undrar var brottningsklubbarna rekryterar nya medlemmar. Blir småglin faktiskt upphetsade av de stånkande och grymtande brottarna och tänker Wow! Det där vill jag också hålla på med? Fast varför inte: i Garp och hans värld var det väl just precis så det gick till. Garp var stark och kompakt till sin läggning, och envis, så det där med att lägga sig på någon och nåla den till marken var väl en gren som passade honom. Jag minns stycket där han brottade ner grannens hund. Öra för öra, hund för tand.
Garp är en fin bok. När jag var 16 betydde den oerhört mycket för mig och mitt läsande. Fast vill man läsa Irving är The cider house rules bättre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar