Jag kan somna precis var som helst. Jag undviker att köra bil när jag är trött, och om jag sitter på en föreläsning som är det minsta tråkig kan skärmsläckaren gå på. Den kan gå på om något är intressant också, om jag bara är tillräckligt trött. Eller trött i hjärnan, på grund av för många föreläsningar på raken, för varmt, för mätt, för dålig luft.
Ett sätt som jag håller mig vaken är genom att sticka. Just nu stickar jag ganska lite, men när jag gör det är det automatiserat och lätt, det kräver ingen särskild uppmärksamhet av mig men det håller fingrarna igång och hjärnan fokuserad. På precis vad jag vill. Jag kommer ihåg vilka filmer jag såg när jag stickade vilket par sockor, och kan komma ihåg vad vi talade om på verandan på landet den där gången när jag satt och stickade den där tröjan. Jag har inga problem med att spela kort och sticka samtidigt. Med andra ord verkar saker fastna i mitt minne bättre när jag har något att pilla med. För handen på hjärtat: vem sitter inte och doodlar i mötesagendan och ritar blommor och blader, siffror i rader eller komplicerade geometriska figurer för att hålla koncentrationen? Eller ser ut som bror Duktig medan man gör utförliga anteckningar som man sedan aldrig ägnar en tanke utan låter vila i mapp Ö eller hög Z tills man är mogen att låta dem gå i pappersinsamlingen.
Det är bara det att stickning har en töntstämpel, min man brukar säga att kvinnor stickar för att ha något att tänka på medan de talar. Och det utlöser mansvåld.
Eftersom folk har dålig kunskap om lärstilar ser det oerhört oartigt ut att sitta och sticka på ett möte eller en föreläsning. Jag läste precis ett Facebookinlägg om någon som skämts för att en annan kursdeltagare stickade under kursen, men jag trädde till stickarens försvar. Men vi som har rastlösa fingrar borde vara bättre på att förklara hur landet ligger, be om lov att sticka, använda tysta bambustickor som inte klirrar och sedan uppmärksamt delta i mötet eller kursen.
:) Nja, nu får man klirra med stickorna, jag tycker det låter så hemtrevligt! :) Men faktist, jag tycker det sku vara bra att ni mysigt stickande folk (jag tycker om det och ör hemskt avundsjuk på ert stickande) meddelar talaren om det, speciellt om man sitter i första rad.
SvaraRaderaJag har faktist en arbetskamrat som ALLTID på våra ledningsgruppsmöten sitter och klottrar i sin kalender - ritar blommor, skriver namn med vacker stil osv. Jag vet att det är så att hon nog lyssnar samtidigt, men uh så det stör mig då vi sitter 4 stycken runt ett "litet" bord och talar om viktiga saker som angår även henne och hennes personal och hon sitter bara å klottrar... Jag vet, jag måste lära mig att vara mer tolerant till andras koncentrationsteknik (inte är min heller det bästa - att sitta å stirra på PP-presentationen tills jag somnar... ;)...
Jaa! Jag är precis likadan, jag blir fruktansvärt trött av att koncentrera mig och det hjälper att sticka! Det har inget att göra med att det skulle vara tråkigt, det jag lyssnar på, men speciellt om mötet eller föredraget går på finska, engelska eller något nordiskt språk jag visserligen behärskar, men inte utan att skärpa mig (danska, norska, skandinaviska), så har jag en tendens att somna. Sticka är faktiskt bättre än att rita, tycker jag, för jag behöver inte titta så noga på stickningen (jag gör bara enkla saker, jag har t.o.m. en specifik mötesstickning på jobbet, eftersom nästan alla möten och infotillfällen är på finska ;-)
SvaraRaderaDet är uppenbarligen inte alldeles ovanligt, det här. Jag har fått förklara stickandet för ett antal människor, men också talat med flera som sagt precis samma sak, att det hjälper dem att koncentrera sig. Men töntigt tycker jag inte att folk brukar tycka att det är (inte som folkdans!)
Jag lovar att om valet står mellan att se en åhörare somna eller sticka så borde den som talar föredra det senare;-) Det är inte vårt fel att vi är semi-narkoleptiker...