När jag nästa gång drabbas av den förfärliga känslan av att jag nog aldrig mera kommer att vara riktigt glad, i hela mitt liv, är det dags att känna efter om jag inte håller på att få feber. I går var jag superödslig till mods trots fin barnfest och trots att jag var på väg till fina vänner. Efter att ha genomlidit hemvägen i bil konstaterade jag hemma att jag nog är sjuk.
Och så gick jag till jobbet i morse, bara för att vara tvungen att gå hem efter lunch. I morgon håller jag mig hemma. Det var ju genom att jobba jag skaffade mig lunginflammation med lååång sjukskrivning för fem år sedan. Det var en intressant upplevelse, men det räckte med en gång. Nu påminner jag mig om att min arbetsgivare nog bara är tacksam över att jag sköter om min hälsa. Och att mina studenter nog inte tycker att jag är så revolutionerande fantastisk att de vill höra mig lalla och snörvla med feberyrsel, trots att jag kanske önskar att de tyckte det.
Packa ner dig med te, film och lugn och ro. Jag sitter här på andra sidan stan i samma ställning.
SvaraRaderaÄsch då! Krya på dig, ludikusin. Vi var i det där stadiet förra veckan och under helgen. Först M och sedan jag. Nu har vi återvänt.
SvaraRadera- Marina
Jag lyssnar gärna på att du feberyrslar i kväll, för jag tycker alltid att du är revolutionerande fantastisk :-) Vi har Davids kusin Kerstin boende hos oss den här veckan, och hon skulle fixa middag ikväll, sådär ungefär till halv sex svensk tid. Men om den blir försenad kan vi skypa då, annars kanske lite senare, efter maten? Vill ju gärna ha med Tassmus så du får se hur stor och fin han har blivit, men vi får se om vi hinner.
SvaraRaderaKrya på dig så länge!